Ja man gnäller lite smått över att man inte kan träna som man vill och att man missar fler tävlingar i år pga skadan. Så besöker man pappa också lugnar man ner sig rejält igen. Trots att han numera är 100% rullstolsburen så är han glad och positiv. Ja det är inte så att jag brukar bli sur och se svart på saker men när det kommer till träning så kan jag bli lite smått gnällig om jag inte får som jag vill.
Men tror det är viktigt att sätta träningen/jobb/andra måste i perspektiv till andra saker ibland. Fungera det inte som det ska så kan man alltid tänka på att det kunde fan ha varit 100 värre. Oftast så är det ganska små problem som gör att man blir irriterad och förbannad.
Har försökt släppa saker jag inte alls kan påverka. Det är inte lätt när det ibland påverkar andra än mig själv. Men saker som man inte kan påverka är inte värt att lägga energi på.
Annars så går rehabiliteringen framåt och jag kan öka träningen lite dag för dag. Plocka bort stygnen i tisdags och idag hade det läkt ihop så pass bra att jag slipper ha något bandage där alls. Har även besökt sjukgymnasten som gett mig lite övningar som ska göras 4 ggr om dagen. Vem FAN hade kunnat tro att man skulle behöva ta i för kung och fosterland för att lyfta armen till axelhöjd och därtill för träningsverk av det dagen efter 🙂
I allt rehab så byggs även mina lokaler på Visom om. Tror det kommer att bli riktigt bra den dagen då det blir klart. Men denna veckan så har det bara varit byggkaos till 100%.
Nu väntar lite god mat och sen en lugn kväll. Imorgon skriver jag ett par rader om hur jag tränar just nu och hur jag kommer träna fram till nästa läkarbesök om 4 veckor.
Ciao