Tycker att jag har kommit igång bra med träningen sen jag fick fria tyglar för knappt 2 veckor sedan. I söndags körde jag mitt absolut längsta pass på 10-11 veckor. Det blev knappt 4 timmar och nästan 120 km. Jag var trött som ett helt hus när jag stapplade mig upp för trapporna till lägenheten. Men det som inte dödar det härdar.
Igår blev det lite intervaller på bana här i Trelleborg. Där stod tydligen 18×200 på schemat men väl uppe i träningen så missade jag upplägget och det blev 24×200. Skönt att det var på det hållet så man inte missade några. 🙂
Det var inga super hårda intervaller utan det var mer till att hålla ihop tekniken och få en bra känsla. Alla tråkiga rundor jag gick när armen var i armlås har gjort nytta. Musklerna i benen och i fötterna verkar ha blivit starkare. Kan märka att jag har ett lite annorlunda steg nu än vad jag hade innan olyckan. Så allt dåligt har alltid något gott med sig.
Idag blev det ett lugnare pass på cykeln på runt 3 timmar. Min gamla Garmin verkar har gjort sitt sista pass så nu är det dags att dra på SRM datorn och SRM vevpartiet istället. Samma sak här: med det onda kommer det något gott. SRM=gott 🙂
Hittade en gammal cool tröja när jag städade lite här hemma i helgen så det fick bli en tur i pappas gamla tröja. Har för övrigt blivit svensk ungdomsmästare 3 ggr i en något modernare TCK tröja. Man blir nostalgisk när man drömmer sig tillbaka.
