Ja så var oskulden tagen när det gäller löptävlingar. Längre ner i texten så kommer ett litet klipp som sammanfattar dagens bravader.Kan väl inte säga att jag kom till start med någon lysande form eller lätt ben. Men när kroppen tillåter en att tävla så är det bara till att köra.
Hade någon frågat mig ett par dagar efter min olycka i Nice om jag skulle springa Yddingeloppet så hade jag bara skrattat. Men nu är det gjort och man lär sig alltid något när man tävlar mot imponerande snabba motståndare.
Kort sammanfattning.
Hängde med bra de första 2-3 km och tog rygg på min gamla vapendragare på cykel, Andreas Thell. Men när det blev kuperat och gick utför så hade jag inte en chans i världen att hänga kvar. Imponerade löpt Thell. Själv saknar jag totalt förmågan att behålla farten utför. Det handlar givetvis om teknik och om att våga släppa på. Men då jag kan springa relativt smärtfritt nu så tog jag inga chanser heller. På ett ställe där det gick duktigt utför, ja där gick herr Ericsson.
Tro nu inte att jag inte tog i, för jag tog i för kung och fosterland men inte gick det snabbare för det J Sitter med möra ben här i soffan nu.
Men som jag skrev så nya upplevelser ger också ny kunskap och nya saker att tänka på inför framtiden.Ni som undrar vad klockan stannade på så blev det ca 48 min. Tror vinden och underlaget gjorde tiderna något långsammare i år. Men det är bara en teori.
Dagen avslutades med en kortare tur på cykeln i den väl tilltagna vinden.