2017 ska jag försöka sammanfatta på ett snabbt och enkelt sätt utan att det blir allt för långrandigt. 2017 var mitt första år som trialthet och kan ärligt skriva att jag trodde att det skulle vara betydligt enklare att konvertera från cyklist till multisportare, men så fel jag hade.
Har jag saknat att tävla cykel under 2017? Visst har jag gjort det men som jag har skrivit innan så har allting ett slut och jag ångrar inget.
Egentligen kan jag sammanfatta 2017 både idrottsligt, företagsmässigt och privat som ett år med mycket motvind.
Idrottsligt:
De första månaderna av min nya karriär bestod av skador, skador och åter skador från löpningen. Men lagom till Jönköping 70.3 lyckades benen ändå vara skadefria och jag fick mig en ögonöppnare. Så med all ny kunskap i ryggen och bra med träning så var jag ändå förhoppningsfull när jag satte mig och familjen i bilen för att köra ner till Frankrike för att köra Nice Ironman. Tror inte att jag behöver skriva mer om vad som hände där nere. Men allt ont har också något gott med sig och så fort nyckelbenet var läkt så startades träningen mot 2018 med starkare fötter än någonsin.
Företagsmässigt:
Det är alltid hårt att vara egenföretagare men det är det som är en stor del av charmen också. Men när man får problem på halsen som man aldrig trott skulle komma så är det inte lika trevligt. Mitt problem under 2017 kostade både mycket tid, energi och för mig en massa pengar. Men det har vi lagt bakom oss.
2018 kommer bjuda på mycket festligt på alla plan skulle jag vilja säga. Mycket planeras och nya saker är på gång i butiken.
Privat:
Jag har alltid en positiv inställning till det mesta och det har jag även haft under 2017. Men där har funnits tillfällen då jag har undrat varför allt ont ska drabba en själv och ens familj. När saker och ting sätts på sin spätts så är det mina 2 tjejer här hemma som är det viktigaste. Så trots att det har varit ett tufft 2017 privat och för familjen så kommer vi starkt in i 2018 tycker jag.
Nu låter det som att 2017 bara bestod av elände men så är det så klart inte. Där fanns otroligt många ljusa stunder och otroligt mycket glädje. Att komma 2:a på hemmatävlingen Trelleborgs Trialhon var en ljuspunkt. Men även att hela familjen kunde följa med ner till Frankrike var fantastiskt, även efter olyckan. Att se en glad frisk tjej växa upp är det viktigaste och det som gör en riktigt glad. Sen får det övriga var lite som det är.
Så det är med stor glädje jag välkomnar 2018 🙂
Mer om framtiden kommer i ett inlägga senare i veckan!