Äntligen på plats nere i Klagenfurt. Resan ner tillskriver jag en av de värsta när det gäller att bila någonstans. Enligt GPSén så skulle vi vara på plats 18.30 men klockan hann med att passera midnatt innan vi var framme. Regn, stau och olyckor var anledningarna till förseningen. Men nog om det tråkiga.
Idag var det först PRO möte kl 10.30 och därefter hoppade jag i vattnet med min nya swimskin dräkt. Det är 50/50 om det blir simning med eller utan våtdräkt. Jag sitter givetvis och håller tummarna för att det blir utan våtdräkt. Sötvattens simning utan våtdräkt, bättre än så blir det inte för en gammal simmare. Därefter blev det en enklare lunch innan jag hoppade på min trimmade cykel och körde 40 km på banan. Det kommer att bli riktigt hårt på söndag. Det är en snabb men kuperad bana med ca 1600 höjdmeter totalt.
När jag sitter här och tänker på tävlingen så känns det lite som att det är tävlingarnas tävling som jag ska köra. Jag har kört många betydligt viktigare tävlingar i min karriär men denna känns ändå på något sätt speciell. Jag är inte speciellt nervös men det känns som att det är nu det gäller. Jag orkar inte med någon mer punktering, vurpa eller något annat som kan dyka upp som förstör tävlingen.
Jag vill ha en tävling där jag kan bevisa för mig själv hur bra eller dålig jag är gentemot Får jag inte de svaren jag vill så kan detta vara mitt sista framträdande på den stora scenen. Jag har lagt en plan som är allt annat än snäll mot varken min kropp eller huvud. (om den inte går vägen) Men för att få svar och resultat så måsta man chansa lite ibland.
Jag håller alla mina tummar och tår att min otur är vänd och han där uppe vill mig väl denna gången.
FÖR NU JÄVLA KÖR VI!
(ah kanske inte helt okej att nämna både gud och jävlar i samma text men så får det blir)