Jag har fått frågan 100ggr sedan i söndags varför jag inte cyklar snabbare eller rättare sagt varför jag inte cyklar snabbare än mina konkurrenter. Du är ju trots allt cyklist i grunden. Det enkla och ärliga svaret är att jag inte är starkare..
Men givetvis sitter jag på ett utförligare svar än så även om svaret jag gav är rätt. Att tävla cykel och cykla 180 km på en ironman är 2 vitt skilda saker. Lite som att alla tennisspelare ska vara bra på pingis bara för båda sporterna innehåller ett racket och en boll. Att köra linjelopp handlar om explosivitet, uthållighet, styrka, teknisk skicklighet, taktiskt kunnande och att kunna återhämta sig under tävlingens gång. Att köra 180km på en ironman kräver uthållighet, styrka och att kunna kontrollera sig. Givetvis finns där otroligt många duktiga cyklister i ironman fältet men de flesta är bara ohyggligt starka. Det är ren och skär åkstyrka de besitter samt fysfenomen i största allmänhet och det kommer man långt på när det ska köras 180km tempo. Jag har nog aldrig varit känd som varken tempocyklist eller en cyklist med ren åkstyrka. Men jag jobbar hårt på att ändra mig från en cyklist som gillar kuperade hårda tävlingar till en som ska kunna dra höga watt under 180 km. Sen har jag nog lite att jobba med när det gäller sittställning och aerodynamik.
Minns pappa att pappa sa följande en gång: De bästa ironman cyklisterna hade piskat upp de bästa cyklisterna på 180 mil tempo mitt i natten om det skulle vara så.
Om de påståendet stämmer vet jag inte riktigt. Men han var inte helt ute och cyklade när han uttryckte det iallafall.
Men där blir trots allt lite cykeltävlingsmoment i det hela. Då det är fullt tillåtet att ligga 10 m bakom framförvarande cyklist och på detta sätt kan man hjälpa varandra att hålla farten. Detta både hjälpte och stjälpte mig i söndags. Men det gjorde det otroligt mycket roligare att köra dessa 180 km. Men när där flyger förbi tempomonster som håller nästan 400 watt så är det bara att inse sina begränsningar.
När jag var som bäst form cykelmässigt så körde jag mycket riktigt hårda intervaller samt hårda tävlingar på helgerna. Där mellan körde jag distanspass. Nu handlar det mycket om intervaller som ligger på 10 min till 40 min. Visst har jag kört kortare mer explosiva intervaller. Men kör man inte dessa kontinuerligt så blir det som att börja om från 0 varje gång man kör dessa.
Så egentligen kan man hoppa över allt jag precis skrev och sammanfatta det med att jag inte är stark nog än 🙂
I skrivande stund ligger jag i en säng nere i Lignano ett par mil norr om Venedig och njuter av lite ledighet med familjen. Igår var vi i alperna och upplevde hur fantastiskt fint där är. Glass, pizza, kaffe och öl varvars ordentligt här nere. Dock är det sista dagen utan träning. Imorgon kommer jag hoppa upp på cykeln och rulla 1 h innan familjen vaknar.
Håller även på med en liten text angående mitt misslyckande i söndags.
Nu väntar duschen innan sista middagen här nere för denna gången.
Ciao