Tänkte bara skriva en liten text om hur förvandlingen från cyklist till triatlhet och tränare har gått till.
Har skrivit tidigare hur cykel – triathlon har gått till men det går att tid att utveckla lite. Hade någon sagt till mig för 3 år sedan att jag skulle gå inför att göra en satsning i PRO klassen i Triathlon samt att börja träna folk igen så hade jag skrattat. Men allt har fallit på plats av sig själv på något märkligt vis. Givetvis ligger där hårt jobb bakom men ibland ska stjärnorna stå rätt.
Kan väl börja med att skriva att tränarkarriären har gått bättre än själva triathlon karriären, än så länge iallafall. Men det är otroligt roligt att kunna kombinera det så länge det går. Hösten 2016 tog jag beslutet att göra en Ironman hyfsat snabbt. Så 2017 skulle bli den första säsongen men den hann knappt starta innan den var slut. Kan villigt erkänna att jag var trött på det mesta som handlade om träning på hösten i fjol. Eller kanske inte träning i sig utan träning på elitnivå. Jag fick kämpa för precis allt efter operationen. Driva ett företag som är uppbyggt på att skruva på cyklar med ett dåligt nyckelben är inte den bästa kombinationen om man säger så. Att jag sen ovan på det hela förlorade en rättslig sak och en hel massa på pengar gjorde saken inte bättre.
Men axeln blev bättre och ju mer jag kunde röra på kroppen desto gladare blev jag. Det som var positivt i denna soppan var att jag fick mer tid till familjen.
Sen en grå höstdag satt jag på Visom och var ganska less på det hela men då vibrerade telefonen till. Det var ett meddelande från Mattias Reck på Guided Heroes som vill prata lite träning med mig. Det som var lite roligt var att jag satt och tänkte på att börja träna lite folk samtidigt som telefonen vibrerade. Frågan var om jag kunde tänka mig att bli tränare på Guided Heroes och det tackade jag ja till. Även om jag inte har den tyngsta akademiska utbildningen när det gäller träning så ansåg jag att jag hade tillräckligt med kunskap och erfarenhet för att föra det vidare det till andra.
Jag har tränarutbildning i simning och 3 års idrottslinje på gymnasiet på mitt CV samt kanske det viktigaste ett brinnande intresse för träning. Sen det samtalet har jag även försökt läsa mig till ännu mer kunskap och mer kommer det blir. Men mer om detta längre fram.
Så jag startade upp med att vara tränare på Guided Heroes och en låga tändes i mig igen. Minns hur roligt det var att träna ungdomarna i simning för 13-14 år sedan och det var ännu roligare nu. För omväxlingens skulle så fick jag ett telefonsamtal på en solig decemberdag från Triathlonförbundet. Min första tanke var att jag gjort något fel och att förbundet hade fått skit för det. Men det var sportchefen/förbundskaptenen som ringde och fråga om jag var intresserad av att vara cykeltränare på landslagets träningsläger på Playitas under 2 veckor i Januari. Utan att tänka (som vanligt) så svarade jag ja. Därefter ringde och och pratade med Kajsa om det. Som tur är så är hon van vid mig.
I januari bar det så iväg till Playitas och jag tyckte jag hittade rollen som tränare/ledare direkt även om jag så klart gjorde ett par missar. En som jag idag skäms för men inte alls tänkte på då. Men med öppna aktiva så kan man rätta till sina misstag snabbt. Efter 1 vecka på lägret så fick jag frågan om att åka med 2 veckor till i Mars men denna gången fick jag ringa Kajsa först 🙂 Men det blev ytterligare 2 veckor på Playitas och Fuerteventura.
Därefter har jag haft kontakt med Angela som är sportchef på förbundet. Vi har haft som mål att hitta någon tävling där jag kan vara ledare och EM/JEM passade perfekt för mig. Trots att det var första gången som ledare på en Triathlon tävling så fungerade det bra. Alla tävlingar man har tröskat runt på genom åren har gett en viss rutin och den är guld värd att falla tillbaka på.
Även om uppdragen som tränare har kommit in i mitt liv så kommer jag även att ha Visom kvar. Det fungerar bra att kombinera sakerna men jag måste bara bli tydligare att informera när jag är ute på något uppdrag.
Nu har jag skrivit en hel roman om detta därför känns det som det är här jag ska avrunda. Mot nya mål både för mig själv och de jag tränar.
Ciao