Ett ärligt inlägg!

Dagens inlägg kommer bli ett som jag återigen skriver direkt från hjärtat. Sitter och funderar på om det verkligen är värt att lägga ner all tid och energi på att försöka att bli snabb på en Ironman. Det har ju om man ska vara helt ärlig inte gått speciellt bra eller enligt plan än så länge. 

Det värsta är att man har en stark tro på att man skulle kunna göra det riktigt snabbt om allt stämmer. Men hur mycket ska man offra för att få till det där loppet? Hade man haft fler fantastiska sponsorer som backar upp det hela så hade det varit betydligt enklare men så är det tyvärr inte. 

En av anledningen till att jag sitter och skriver detta inlägget är för att nu har ont i mina ben när jag både cyklar och springer. När jag cyklar så är det en smärta jag kan stå ut med men det klarar jag tyvärr inte under löpningen. 

Sen är det bara att vara ärlig mot kroppen också. Det sliter hårt på kropp och knopp att ha familj, hus, eget företag samt att försöka få till en bra träning. Det är inte många minuter över till ren återhämtning på en vecka.

Jag går alltid in för saker till 100% och då är det inte helt sunt att veta vad som krävs för att simma 3800m under 50 min, eller att cykla 180 km på under 4.30. Eller rättare sagt det är inte helt sunt att veta att man med relativt bra träning skulle klara det igen. Kan man sen få till löpningen på runt 3.10-3.15 ja då går det helt plötsligt snabbt.

Vänder man sen på myntet så vet jag hur glad jag är när man kan springa utan smärta, cykla när man känner sig stark och vara bland de första upp ur vattnet på tävlingar.

Så har faktiskt kommit så långt i mitt grubbleri att jag under de närmsta dagarna kommer att ta något typ av beslut om hur framtiden kommer att se ut. 

Vet ni något företag som har 100 000-150 000 kr över och inte vet vad dom ska göra av dessa pengarna så kan dom höra av sig. Då blir mitt besluta kanske något enklare. 🙂

Frågan är om det går att gå från elitsatsande till att ”bara” motionera?

Det känns på något sätt lite patetiskt att skriva en inägg om träning och tävling när man i övrigt mår bra och ens familj gör desamma. Men jag har tävlat på elitnivå sen jag var 11 år gamla och känner inte till något annat än att ha träningen/tävlingarna i vardagen.

Får ta dagens inlägg imorgon istället. Vem har sagt att man inte kan ändra på saker och ting.

Ciao