Som jag skrev igår så tänkte jag utveckla det där med mental energi och att försöka hitta balansen igen. Jag är en person som älskar när det händer saker och när jag får uppleva saker. Men tyvärr tar även min energi slut. Folk säger att jag tränar för mycket och att jag ska akta mig för det. Visst tränar jag mycket och lägger tid på det. Men det är inte de som gör att den mentala energin tar slut. Tvärt om, tack vare träningen så orkar jag med det andra. Sen är det så klart inte sunt för kroppen att tränar för att försöka göra en tävling så snabbt det bara går. Men det är en annan femma.
Det är när personer tar saker och ting för givet, när leveranser till butiken inte kommer, när man måste förklara för kunder att min tid också kostar pengar och skador som dyker upp. Samtidigt som både mormor och morfar har lämnat oss denna våren/sommaren. Dom har levt bra liv men det som jag ångrar är tiden jag försummade med dom de sista åren. Pga det ena och det andra. Det är då den mentala energin försvinner samtidigt som en inre stress dyker upp. Det är mycket möjligt att jag hade fått någon typ av diagnos när jag var yngre men jag älskar rutiner och göra saker i den ordningen jag satt upp i mitt lilla huvud. Nu låter som jag har världens kontrollbehov men så är det inte heller.
Som många andra egenföretagare så har även jag svårt att tacka nej när där dyker upp jobb och det blir att man alltid tar med jobbet hem. Så får man dåligt samvete när man inte kan släppa det när nära och kära vill umgås. Sen är den stressen också igång. Sen finns det så klart den ekonomiska aspekten på det hela också.
Jag fick mig en liten tankeställare inför Köpenhamn Ironman när energin inte riktigt fanns där för att genomföra det jag planerat från början. Jag är otroligt glad över att jag tog beslutet att inte starta för att bryta samt att jag började tänka över situationen lite extra.
En sak som också gjort att den inre stressen har vuxit är att de tävlingarna jag kört än så länge har gått käpprent åt helvete om man får använda de orden. Man kämpar för att samla ihop sponsorer som otroligt generöst vill hjälpa en också skiter det sig gång på gång. Nyckelben, punkteringar, en dålig magen/skada och sjukdomar. Varje gång känns det som att man sviker folk som satsat på en. Det får en att fundera på om det är värt det hela och om loppet man längtar efter kommer. Jag har glömt bort det jag älskat tidigare och anledning till att gör detta. Vilket har varit resan till målet, träningen och till sist allt runt tävlingen. Jag älskar att träna och röra på mig. Men har stirrat mig blind på att uppnå ett resultat som kanske inte är rimligt. Tävlingen i Österrike var trots allt min första Ironman i modern tid.
Så har valt att stanna upp lite, samla energi och njuta mer av träningen fram till målet. Ja jag vet att det låter lite flummigt men kunde bara uttrycka mig på det sättet. Jag är otroligt duktig på att hjälpa andra att uppnå sina mål och att dom ska göra det smart. Men jag är OTROLIGT hård mot mig själv. Tror nu inte att mina målsättningar har ändrats eller att jag inte är villig att kämpa för dessa. Men man kan kämpa på olika sätt och framöver tänker jag göra det smart på ett sätt som gör att jag mår bra.
Kommer även att ändra lite på träningen framöver. Har ibland stirrat mig blid på antalet timmar som ska göras och gjort dessa trots att det kanske har varit vettigare att träna 1 h mindre. Återigen så planerar jag mina adepters träning smart och utifrån vad jag vet fungerar till var och en. Sen när det kommer till mig själv så gör jag något helt annat. Säger min tränare 4 h cykel så trampar jag givetvis 5.5 h. Jag är en tränares mardröm 🙂
Har dock lovat mig att lyssna på kroppen extra mycket och få tillbaka känslan jag hade när jag simmade. Där var jag duktig på att lyssna på kroppen under en period och då kom även resultaten. Man vet oftast innerst inne vad som är rätt och fel att göra. Så lyssna på den känslan och på tränaren som lägger upp träningen.
Är man träningsfreak så blir det timmar av det ändå. 🙂
En sista sak, dagens kaffe blev en BOM VAN BALEN!
Ciao