Tänkte skriv ett par rader om ett tabu belagt ämne och som tyvärr verkar otroligt vanligt när man väl pratar om det. Det jag tänkte skriva om handlar varken om träning eller tävling men det påverkar välmåendet otroligt mycket och det är missfall.
Tyvärr råkade vi ut för detta under hösten. Som om det inte vore nog med att har ett brutet nyckelben och att förlora en juridisk strid så skulle detta också bekämpas. För mig är det så “bara” jobbigt mentalt men för alla kvinnor som genomgår detta så är det ett RENT HELVETE på alla plan.
Kände jag mig liten igår när jag simmade bredvid världsklass simmare så var jag ännu mindre i detta och jag har nog aldrig varit så osäker heller. Allt jag gjorde blev det fel på något sätt. Sjukvården gjorde det inte lättare precis. 100% av deras energi ska absolut läggas på kvinnan men det kan göras på olika sätt. Jag kände mig mer i vägen än en stöttepelare när vi besökte sjukhusen.
Känner mig dock dum när jag gnäller på det men tänkte att jag skulle vara öppen om vad jag kände.
Missfall är hemskt, tragiskt och otroligt orättvist om man skött kroppen till 100%. Det tar även otroligt lång tid innan det sjunker in och tror aldrig att det försvinner ur ens tankar. Framförallt inte hos Kajsa. Det är en enorm prövning.
Men klarar man sig igenom det så kommer man starkare ur det hela på andra sidan och ur allt mörkt kommer något ljust.
Därför kan jag med stolthet och med en klump i halsen berätta att vår lilla familj på 3 kommer bli 4 under januari månad. Det är stort, det är coolt och det är ljuset efter mörkret.
Första ultraljudet var en plåga fram tills barnmorskan sa att allt såg bra ut och på dagens ultraljud så såg allt toppen ut. Så vi håller alla tummarna att det förblir så fram till slutet av Januari.
Är det då en pojke eller flicka? Ja det spelar inte så stor roll, bara det är friskt när det kommer ut. Däremot är nästa fråga viktigare. Blir det en cyklist, simmare eller triathlet?
Den stolta pappan hoppas på att det blir en simmare som slutar med det för att börja cykla och resten kan ni nog själv lista ut 🙂 haha.
Tack Kajsa för att du har klarat detta och tack för att du står ut med mig. Nu får du 3 att ta hand om 🙂 För ärligt, jag blir väl aldrig vuxen i huvudet.
Träning, watt och tider glömmer vi idag.
Ciao