Att kliva upp ur sängen idag är bland det värst jag gjort på väldigt länge, efter gårdagens kaos och en natt med minimal sömn så känns det för jävligt helt enkelt. Det känns som jag kört en Ironman, supit skallen av mig efteråt och samtidigt studerat till läkare på 24 h. Jag skulle först spela in en kort filmsnutt där jag pratade men rösten håll tyvärr inte och jag föll ut i gråt när jag pratade om det hela. Så fick bli ett inlägg i text istället.
Innan jag skriver vidare så vill jag tacka alla för er enorma omtanke. I detta totala mörker så är det otroligt värmande. Där är saker som har hjälpt mig enormt mycket idag. Så från djupet av mitt hjärta och från min familj, TACK.
Det är inte bara ett inbrott som har begåtts utan det är ett liv som har plockats bort från en. Mina cyklar som gör att jag kan tävla är borta, kunders cyklar som dom mer än gärna vill träna på är borta och någon har vandaliserat mitt företag. Dessa idioterna som har gjort detta har förstört så otroligt mycket för så otroligt många personer. Vi hade ett helvete igår att lugna ner en 3 åring som grät för någon hade tagit pappas cyklar. Varför tar någon dina cyklar pappa? JA VARFÖR GÖR NÅGON DETTA?
Kom precis på att pappas gamla ögonstenar också har åkt med stölden och det svider. Det svider otroligt mycket. Pappas gamla tröjor hade dom också lyckats att plocka med sig men inte mina. VARFÖR?
När jag idag kom till butiken för att öppna stod jag i 10 min och bara grät och grät och grät. Men till sist tog jag mig i kragen och påbörjade något som liknade arbete. Jag gjorde några beställningar, gjorde några träningsprogram men det viktigaste av allt var kunder som kom in och pratade med mig.
Jag bråkar med försäkringsbolaget och förstår redan nu att jag kommer göra en enormt förlust på detta. Jag gjorde en tabbe som jag trodde var rätt och detta kommer att stå mig dyrt. Skriver mer om detta längre fram när allt är utrett.
Jag kommer försöka ge Visom en chans till även om det är från nästan obefintliga medel och jag kommer även ge min triathlon satsning en chans till när allt kaos har lagt sig. Där är INGEN som ska bestämma hur min historia ska sluta mer än jag själv. Det är samma tankesätt som jag hade när jag blev påkörd i USA.
För att komma tillbaka på banan så kommer jag starta någon typ av insamling/sponsrings paket efter påtryckningar av otroligt många personer som vill hjälpa. Jag saknar ord för all omtanke och tar givetvis emot all hjälpa jag kan få.
Det är enormt mörkt nu och jag mår sämre än på mycket mycket länge. Men det kommer att bli bättre och med rätt människor runt en så blir allt så otroligt mycket lättare.
Dela gärna detta vidare så alla som hjälpt mig idag får ta del av mitt tack och mitt inlägg.