Jag lovade att jag inte skulle skriva något mer om detta satans inbrottet men jag kan inte riktigt låta bli. Om någon mår dåligt så hade jag gett tipset att ta sig ut och motionera. Det har räddat mig ett par gånger innan och det räddar mig denna gången också. Satt på jobb i dag och skakade som ett asplöv samtidigt som tårarna sprutade. Inte nog att det kommer bli enormt hårt framöver, det som tar på krafterna just nu är att kämpa mot större makter som misstror en precis hela tiden. Det tar hårt.
Första tanken var att lämna byggnaden för att åka hem till familjen. Men bestämde mig för att försöka jobba ett tag till för att sen springa första rundan på 2 veckor. Detta visade sig vara helt rätt beslut. När jag kom hem så var humöret betydligt bättre än innan jag sprang ut och jag kunde vara en helt ok pappa innan Lova skulle i säng. Att springa utan någon som helst smärta i någon kroppsdel var något helt nytt. Det var nästan och med betoning på nästan att löpningen idag var behaglig. Hoppas nu att jag får vara smärtfri ett bra tag framöver.
Förmiddagen idag tillbringades med Lova och det får en också att lämna all skit bakom sig. Det blev avverkat memory, en tur till Malmö och fika under förmiddagen. Ja tom en klippning av mitt allt för ovårdade hår.
Kommer flytta till den nya lokalen på fredag och på lördag förmiddag. Har man inget inplanerat någon av dessa dagarna så är man varmt välkommen och hjälpa till. Är man skicklig med borr och har ett släp så är det ett plus 🙂
Nu väntar sängen, det blir en hektisk dag imorgon med möten, jobb och föreläsning. Men mer om detta imorgon.
Ciao