Ja nu är det inte långt kvar till det stora slaget på Hawaii. Alla de bästa som är skadefria står på startlinjen och är redo att kämpa till sista svettdroppen. Detta gäller så väl proffsen som age grupp stjärnorna.
I år är det extra roligt i proffsklasserna då både Sara Svensk och Åsa Lundström är på startlinjen och på herrsidan står Patrik Nilsson redo. Jag har haft den stora äran att lära känna dessa tre super atleterna. Jag önskar att alla 3 får det loppet de har kämpat så hårt för.
Åsa och Patrik lärde jag känna på Playitas när jag var där med landslaget. Det är fantastiska idrottare och människor. Jag och Patrik håller regelbunden kontakt och det verkar som att han är i superform. Han peppat mig nu när jag har haft det lite tyngre och det har varit guld värt.
Sara träffade jag nere i Österrike när vi körde Klagenfurt Ironman. Hon hade likt mig en tung dag på kontoret där och då. Det hoppas jag inte hon har när startskottet går på Hawaii.
Så Stockholmare, ser ni en liten liten man tittandes ner i telefonen så är det bara jag som följer tävlingen via telefonen. Skriker jag plötsligt så är det för att det går bra för våra svenska hopp. Vem vet man kanske själv kan stå på startlinjen en dag om turen vänder och man får lite medvind i ryggen.
Annars så blir det lugnt med träningen kommande 3 dagarna. Någon löprunda men inte mer än så. Familjen har blivit uppbjudna till Stockholm över helgen för att hjälpa Kajsas bror och hans fru med lite barnpassning samt att koppla av lite efter all skit som hänt. Så ett par härliga dagar väntar med andra ord.
Körde ett hårade simpass i onsdags som även det var inriktat på fart. Men drog på mig fenorna för att få lite överfart. Hade sprungit på morgonen samt styrketränat så benen var något möra. En del av huvudserien var:
4×100 där 100ingarna skulle simmas på 1.10-1.05.1.00 och 55. Klarade det inte riktigt utan föll igenom på sista 100ingen som landade på runt 56.