Ibland kan man bli otroligt glad över de små sakerna. Igår efter jobb så åkte jag till badhuset med Lova och hade en riktigt mysig kväll. Därefter fick jag en natt med riktigt bra sömn och vaknade utvilad för första gången sedan inbrottet. Helt otroligt skönt att känna att där var lite energi över i kroppen.
Rullade ut strax innan 9 på blöta vägar för att möta upp ett glatt gäng som stod vid butiken, redo för en fin runda tillsammans.
Min Garmin dog halvvägs men tror det blev en runda på ca 3.5 h och 100-110 km. Därefter drog jag på mig löparskorna. Tanken från början var att springa 30 min på 4.20-4.30 tempo. Dvs betydligt snabbare än jag sprungit på mycket länge. Kollade inte på klockan utan sprang ganska kontrollerat och det visade sig att jag låg på 4.10 tempo första km. Därefter kollade jag på klockan efter 4 km och då stod den på 3.40. Alltså noll fartkänsla men ändå kontrollerat. Efter 20 min så joggade jag lätt sista biten hem fortfarande med energi i kroppen och ett leende på läpparna.
Kroppen verkar hålla för lite tuffare belastning på löpningen också. Håller tummarna att kunna springa regelbundet framöver. Då tror jag tiderna kommer att rasa 🙂
Har lärt mig att nyckeln till framgång i Triathlon branschen är kontinuitet. Eller rättare sagt är det nyckeln till framgång i alla idrotter. Där finns inte utrymme för allt för långa avbrott.
Idag blev jag påmind varför jag håller på med detta. Är även helt överlycklig över att ha lite lite överskottsenergi i kroppen och knopp igen. Den varan har lyst med sin frånvaro ett bra tag nu.
Imorgon väntar en lugn och skön vilodag. Har lovat Lova att det ska inhandlas pumpor som vi ska förstöra på alla möjliga sätt.
Njut av helgen
Ciao