Det här med att vara hyfsad på att ta sig fram i vattnet och att vara helt ok på att cykla, en bra dag. Men att totalt sakna talang för löpning ger mig gråa hår. Det är inte de att hjärta och lungor saknas utan här pratar vi ren teknik. Försöker fokusera på tekniken konstant men det ser inte bättre ut än vad än vad filmen ger sken av. Dock i mina mått mätt så känns löpningen ändå bättre än på mycket länge och jag kan springa utan smärta.

Sprang 20 min lätt sen 10-8-6-4-2 min på 3.50 tempo med 2 min på 5 min tempo mellan varje set. Sen 10 min lätt därefter. Kan ha varit så att jag fuskade med ett par min de sista 10 min 🙂 Det kändes lugnt och kontrollerat men ändå som allt stannar upp varje gång foten kommer i marken. 

Men så är det i triathlon världen. Man har 1 gren som är betydligt sämre än de andra. Många försöker stressa fram succé i den grenen som man behärskar sämst. Det är det sämsta man kan göra, tro mig. Har försökt med löpningen och har bara slutat i någon skada gång på gång. Därför får man acceptera det faktum att man är sämre i en gren och jobba utifrån det. Denna gång ska jag verkligen försöka göra det smart. 

Samma sak om man har en gren som är betydligt bättre än de 2 andra så vill man behålla det till varje pris. Försökte göra detta i början med cyklingen. Jag ville behålla min fina watt från cykeltiden. Men efter många misslyckade försök acceptera att jag inte kommer nå 385 i snittwatt på ett 20 min test igen med en vikt på 64 kg. Det satte sig i huvudet och jag kände mig totalt kass innan jag accepterade läget.

Det är inte alltid lätt att acceptera att man har blivit sämre i något men samtidigt så blev jag bättre på att simma och springa. Jag skulle trots allt inte vara cyklist längre och då behövs inte dessa höga watten på samma sätt längre.

Nu tar vi lite helg och laddar för bra pass under helgen samt inför ett otroligt läsvärt inlägg imorgon. Det är min motionärskompis från Ystad tillika världsmästare i insim som skrivit inlägget. Det handlar om att träna för att genomföra en på motionsnivå. Det är nästan så Rikard skriver bättre än han tränar 🙂

Ciao