Innan jag skriver om själv loppet så måste jag skriva ett par rader om hela denna upplevelsen. När jag fick frågan om att simma SM så tackade jag först nej. Det var precis efter inbrottet och sim tävlingar stod inte högst på listan. Är man sen ärlig mot sig själv så finns inte farten i kroppen till att simma ett SM med värdighet. Men det var en utmaning och såg det som något som kunde hjälpa mig att ta mig igenom en enormt hård tid på ett enklare sätt. Så är otroligt glad över att få ha upplevt detta och att jag tackade ja.
Så ska vi börja med loppet och alla bortförklaringar jag givetvis sitter inne med. 🙂 När jag simmade på elitnivå så var allt under 2.00.00 relativt bra på 200 frisim, så är det inte idag. Simningen har tagit ett ENORMT kliv framåt sen jag la av.
Jag har själv skrivit att jag hade som mål att nå under 2.00.00 men det gick inte idag. Under 2.00.00 hade varit fantastisk och kanske var till att spänna bågen lite väl hårt. Men jag har sagt det så står givetvis vid orden.
Öppnade första 50 lite för långsamt och det var dumt. För jag blev ändå så otroligt trött sista 50:an. I det stora hela så hade inte spelat så stor roll om jag öppnat 1 sekund snabbare. Den där smärtan av mjöksyra i hela kroppen sista 50:an är helt brutal. När jag låg där och kämpade så önskade jag att jag hade simmat fler syrapass innan detta. Slog händerna i kaklet och höll på att sjunka till botten kort därefter. Fick verkligen rulla upp ur bassängen och direkt sen sätta mig på en stol. Den stolen blev min bästa vän de kommande 20-30 min. Mådde så dåligt och skakade i hela kroppen. Helt otroligt att man kan ta ut sig så. När det till slut släppte så simmade jag av och återfick kontroll över kroppen.
Kan väl summera det hela med att jag hade hoppats på bättre tid. Någon frågade mig om jag var missnöjd. Givetvis är jag det samtidigt som man ska vara realistisk. Man kanske ska tävla lite oftare än 1 gång vart 10:onde år för att bli hyfsad snabb. Det har varit en fantastisk upplevelse att få uppleva simning på hög nivå igen (ja inte min 200ing då:)) och många gamla minnen har väckts till liv.
Ska man se det rent professionellt så lär man sig otroligt mycket när man är ute så här. Det blir alltid diskussioner angående träning med andra tränare och vilken träningslär som är den bästa. Det är en typ av utbildning som ger en inspiration.
Så nu är det givetvis fritt fram att häckla mig så mycket det bara går, med allt rätt. Har man satt näsan i vädret och inte lyckats så ska man få det i nacken 🙂 men ni som känner mig bra vet att ett icke uppnått mål måste rättas till……………!!!!!
Nu ska jag sova, benen värker och armarna känns som bly.
Ciao