Jag har upplevt många förluster, många motgångar och mycket tårar via idrotten men jag är även fått uppleva saker som vägt upp dessa sakerna många gånger om.
Men idag fick jag uppleva det värsta jag varit med om inom idrotten alla kategorier. Hade det varit professionell idrott så hade jag accepterat det men nu rör det sig om barnidrott. Det tog så hårt i hjärtat att jag fortfarande inte riktigt kan förstå hur något sånt här kan hända.
Jag vill egentligen inte kalla det idrott när det rör 3-7 åringar som håller på att lära sig åka skridskor men vi kör på idrott.
Lova hade avslutning på sin konståkning idag och det skulle köras en slinga ute på isen. Lova har pratat om detta ett tag nu och att hon skulle få medalj som sin pappa när hon var klar. Hon är minstingen i gruppen och nästa duktiga åkare är 2 år äldre, men hon kämpar på. Framförallt tycker hon det är otroligt roligt att åka skridskor. Hennes skridskolärare är fantastiska och har ett enormt tålamod framförallt med Lova, så en stor eloge till er. Tack för ert fantastiska jobb.
Tillbaka till dagens avslutning. När alla hennes kompisar skulle gå ut på isen och åka så fick hon veta att hon inte kan slingan och pga detta får hon inte åka. Tänker direkt att man måste kunna lösa det på något sätt, hon är 3 år gammal. Men visst hon har missat lite träningar och är liten. Då kommer nästa problem och det är medaljen. Hon börjar smått gråta över att hon också vill ha en medalj som de andra. Då går Kajsa ner och fråga om Lova trots allt skulle kunna få en medalj. Den trevliga föräldern ser att Lova sitter på läktaren och säger att för hennes del får hon gärna en då där finns en uppsjö av dessa men att hon ska fråga styrelsen.
Hon kommer tillbaka och säger att styrelsen i föreningen säger nej med argument: man måste åka slingan för att få en medalj. MEN HON FÅR JU INTE ÅKA SLINGAN. Då börjar Lova gråta och det slutar med att jag åker hem för att hämta en av mina USM medaljer i cykling för att hon ska få en medalj.
Nu ikväll har frågan kommit upp 100 ggr varför alla hennes kompisar fick åka på isen och inte hon. Lova är 3,5 år och förstår inte varför hon fick sitta på läktaren. Hade hon fått åka 10 sekunder på isen och sen fått en medalj så hade hennes dag varit gjord.
Förstår inte att en förening och då framförallt en styrelse kan agera på detta sättet. Vi har varit enormt nöjda än så länge med denna föreningen men när man börjar med tävlingstänk vid 3 års ålder så är man RIKTIGT dåligt på det. I mina ögon är detta ren mobbing och diskriminering. Detta kunde ha fixas på ett betydligt smidigare sätt och vi hade sluppit ha en ledsen 3 åring här hemma.
TA ER SAMMAN OCH GÖR RÄTT!
Jag hoppas av hela mitt hjärta att detta var sista gången detta sker inom barn och ungdomsidrotten. Rörelse och idrott ska vara för alla.
Dela gärna så budskapet om att inte sätta några barn åt sidan når fram.