Så var sista delen av Super Vinter Triathlon avklarat och så klart sparar man det jobbigaste till sist. Jag simmar gärna 10 000 vilken dag i veckan som helst eller cyklar 220 km. Men springa 7 km med en ömmande häl är bara otroligt jobbigt.
Att avsluta året med Sylvesterloppet är en otroligt rolig tradition. Det är en avslappnad och rolig tillställning. Kunde märka att både simningen och framförallt cyklingen satt i kroppen. Men när startskottet i form av en rakt smällde av så är det fullt ös som gäller. Av någon konstig anledning så tog jag täten och höll den i ca 3 km. Därefter tog jag rygg på en av de riktiga löparna. Inte för att det gick super fort men det är så otroligt mycket lättare att ligga i rygg på någon. Cykelnerven som fortfarande lever kanske. 🙂
Det hela skulle avgöras i en spurt och där fick jag tyvärr ge mig. Inte för 3.30 fart är super fort men det var min maxhastighet igår. Försökte göra ett ryck a la cycle style vid 1000m men det är inte samma sak när man springer kom jag på. 🙂
Så fick nöja mig med en andraplats och gratulera Ola till en välförtjänt seger.
Däremot är jag lite missnöjd över farten som jag höll igår. Tror det blev 3.35 per km. Hade hälen varit hel och inte massa idiot dagarna innan så hade det nog gått något snabbare. Men får helt enkelt fortsätta jobba vidare på min löpning.
Förövrigt har Super Vinter Triathlon rätt proportioner när det gäller triathlon. 10 000 m simning, 220 km cykling och 7 km löpning är väl en helt rimlig distans 🙂
Vill bara avsluta att tacka alla stöttat mig och hjälpt mig genom ett otroligt tufft och hårt år. Nu vill jag bara lägga 2018 till handlingarna och ser fram emot det nya året som är här nu.
Så från mitt hjärta TACK för allt stöd.
Nu vilar vi lite idag, sen kör vi igen.
Ciao