Jag blir trött på mig själv!

Nu blev det ett par dagar sedan jag skrev här igen. Får skärpa mig för 10 gången i ordningen.

Igår sprang jag mitt längsta pass i år på 24 km och det kändes stabilt från start till mål. Tror det landade på 4.27 i snitt trots motvinden som rådde ute på slätten. När jag lyssnat klart på en podd så tänkte jag att musik får liva upp stämningen de sista 5 km hem. Valde då mina topplåtar 2018 och blev rädd för mig själv. Hur F#N kan dessa låtarna hamnat där??? 🙂 men det är väl bara att erkänna att min musiksmak inte är bättre än så. Jag är öppen med det iallafall så här kommer listan:

Senare på kvällen igår så hoppade jag ner i bassängen tillsammans med simklubben. Det skulle egentligen simmas ett fart 2 pass men Victor och Gabbe kom på den ”briljanta” serien 30×100 med fenor. Nu kan man tro att detta skulle vara i fart 2 men icke. 

10 varv av 1 fart 2, 1 på tröskel och 1 hårt. När man ganska enkelt övertalade mig till detta så hette det följande: Det är inte så farligt som det låter, det är bättre än en distans serie. Efter 9 st hundringar så hade ALLA 3 en helt annan uppfattning.

Fart 2 farten var ca 1.08 

Fart 3 farten var ca 1.03-1.04

Fart hårt var ca 58-57 

För att krydda det lite extra så simmades sista uppifrån och då kom jag ner på 55.2 eller något liknande. Vid detta laget så var jag så trött att jag knappt kunde hålla huvudet ovanför vattenytan. Det är inte ofta jag blir helt slut och att det sitter i ett bra tag men det blev jag igår. Nu var huvudserien med fenor så tiderna ljuger lite, så snabb är jag inte. Men blev lik förbannad helt orimligt trött 🙂 Totalt blev väl passet strax runt 5 500. 

När jag vaknade i morse var jag fortfarande trött och när regnet öste ner så valde jag ett lugnt pass i bassängen istället för cykeln. Det var ett smart drag för dagen och välbehövligt för kroppen.

Imorgon kommer jag skriva lite om lite nya roliga uppdrag som kommer framöver.