Idag kommer jag inte skriva om träning, tävling eller något annat kopplat till idrottens underbara värld.

Utan idag ska jag klanka ner på den svenska sjukvården!!! Eller kanske inte på sjukvården i sig utan den belastningen som de som jobbar inom sjukvården får utstå.

Som många av nog vet så drabbades min pappa av en stroke för 13 år sedan och lever än idag av sviter. Han kan inte tala, förstår inte allt till 100% och är numera 100% rullstolsburen.

I lördags så ringde min telefon 22.58 och det var min farfar som ville meddela att pappa hade ramlat. När jag väl kom ner så fanns både ambulanspersonal och hemtjänsten på plats. Så in med honom i ambulansen och iväg till Malmö. Kl 03.00 på natten så blev hans spräckta ögonbryn ihop sytt och därefter bar det av mot rötgen. På morgonen fick jag ett samtal att bilderna inte visade någon mer skada på huvudet men att han fick ligga kvar tills på söndag seneftermiddag innan han kom hem.

Imorse när pappas assisten kom hem till honom så har hans ben svullnat upp och han skriker så fort någon tar på det. Mina syskon börjar ringa runt och får en akuttid hos vårdcentralen. Där ger dom pappa morfin och skickar honom med sjuktransport till akuten i Malmö. De menar på att det var för avancerat för en vårdcentral. Väl inne i Malmö så får pappa och min syster först sitta x antal timmar i väntrummet innan de ens kommer in. När det väl kommer in får de vänta x antal timmar tills en läkare kommer. När läkaren väl kommer så blir där lite fart på system då han är orolig att det är en fraktur och inre blödning!!!!!! 

Iväg till rötgen igen och där visar det sig att pappa har brutit lårbenet men inte har någon inre blödning. Så nu väntar gipsning och några dagar på sjukhuset.

Då ställer jag mig frågan. VARFÖR INTE GÖRA DET ORDENTLIGT FÖRSTA GÅNGEN?!

Nu har pappa fått lida några dagar extra och det har kostat samhället x antal tusenlappar extra. Detta för att akutvården är så pass belastad att de inte har tid att kolla en man som inte förstår allt som sägs och inte kan prata. Dock måste jag kritisera en del läkare som ställer frågorna till pappa istället till anhöriga som kan svara ordentligt. Pappa kan tyvärr inte prata och inte heller nicka fram rätt svar kl 02.00 på natten. 

Varför är då akutvården så belastad?

Jo för att vårdcentralerna är belastade och inte hinner med folk som vill ha hjälp. Så istället beger sig dessa till akuten för att få hyfsat snabb hjälp. Detta gör tyvärr att de som verkligen är sjuka får vänta för länge för att få hjälp.

Jag förstå återigen varför sjukvården kostar så enormt mycket pengar. Istället för 1 besök så har det nu blivit 3 besök,1 extra ambulanstransport och 1 extra sjuktransport.

Pappa har tur som har en familj/assistenter runt sig som stöttar upp. Men vad händer med de som inte har det? Det är en enormt viktigt fråga.

Gör om gör rätt och prioritera pengarna rätt.

Ciao

Patrik med familj