Jag nu var det ett bra tag sedan jag tog till tangenterna här på bloggen. Det är bara att erkänna att förra veckan innehåll lite för mycket av allt. Där fanns varken tid eller energi till att sätta sig att skriva här på bloggen. Det blev helt enkelt för mycket.

Pappa lyckades efter många om och men bli opererad. Så nu hoppa vi att återhämtningen och rehabiliteringen går så bra den kan. Dock är inte kampen över än då det väntas vårdplanering och var han bäst bedriver så rehabilitering. Men en ska åt gången.

Lyckades även med koststycket att prestera ett av de bästa löppassen någonsin och det kanske ett av de sämsta simpassen någonsin. 

Löpningen tar små steg hela tiden och jag kunde springa knappa 20 km med 4.16 i snitt hastighet utan att förta mig allt för mycket. Det får man trots allt säga är ett framsteg i mina ögon mätt.

Däremot simningen skäms jag enormt mycket över. Kan skylla på många saker men lördagens pass var bara dåligt. Får så ont i armarna vid relativt låg fart. Simmade en 400ing uppdelad på 4×100 med 15 sek vila. Skriver inte ut sluttiden men den var så pass dålig att den befinner sig i spannet 4.20-4.30. Trodde simningen hade släppt lite men det är bara att hoppas på bättre simning framöver.

Helgen spenderades med familjen och kalas för äldsta dottern. Hon har redan hunnit fylla 4 år. Helt otroligt.

När detta skrivs så sitter jag flyget på väg till Fuerteventura och Playitas. Nu väntas en veckas coachande med Triathlon förbundet. Ska bli enormt roligt. Ska se om jag inte kan få till ett 20 min FTP test i någon backe och några längder i bassängen också.

Lovar att delge vad som händer och sker här nere. Kanske en och annan bild också läggs upp 🙂

Ciao