Här kommer ett snabbt inlägg om dagens bravader.
Kan börja med att skriva vart man än i världen vänder så finns där alltid starka och snabba idrottare oavsett sport. Så även här. En brittisk up coming star, en spansk landslagsman och en polsk stjärna från CCC team var några av de som stod på startlinjen.
Dagen startade lite skakigt då jag rullade ner till starten på cykeln och kör ner i något hål. Detta gör att däcket får en utbuktning och tar i ramen. Det är så otroligt tjat mellan däcket och ramen. Får det fixat hjälpligt men varje gång jag ställde mig upp och la tryck på framhjulet så tog däcket i. Otroligt svårt att säga hur mycket man förlorade på det, men säker enormt mycket 🙂
Simstarten går och jag valde en annan linje än övriga konkurrenter. Det visade sig att britten valde rätt och kom upp ca 30 sek före mig. Har inga tider att skriva om än.
Min simning kändes som en lång plåga och en ren katastrof, tror jag 🙂
Upp som 2:a men ändå häng på britten, på med cykelprylarna också iväg trodde jag. Då hade jag glömt lägga något i simpåsen och fick vända tillbaka. Detta gjorde att jag fick den polska stjärnan, spanjoren och en annan stark j#vel där bak. Men vände ut och in på mig i backarna med däckljudet samt min hetsade andning som trevligt sällskap. Detta gjorde att endast spanjoren var kvar 10 meter bakom. Det var en brutal bana med mycket höjdmeter och rejält med vind. Bitvis tyvärr banan lite farlig då man körde mellan åkrarna uppe på en platå och gårdagens storm hade gjort att jord/lera låg på de små små vägarna. I en av de skymda kurvorna kom även en bonde i sin trakter. Så det gällde att vara uppmärksam.
Växlingen cykel till löpning gick bra och jag var ute som 2:a. Då for tävlingsdjävulen i mig totalt. Jag sprang med allt tyget höll och när spanjoren kom ikapp så gick jag in direkt bakom. Jag visste att detta inte skulle håll men i huvudet hördes endast: TÄVLAR MAN SÅ TÄVLAR MAN. 🙂
Här handlade det inte om tider utan placeringar. Det gjorde det i och för sig på cyklingen också. Tänkte man måste våga för att vinna då farten inte var super snabb, 3.40-3.45 fart. Men värmen, fukten och framförallt farten tog ut sin rätt och jag exploderade. När detta hände så sjunk adrenalinet något och jag kunde märka att höften inte mådde så bra. Så de sista 7-8 km var en plåga och jag tappade ner till en 5:e plats.
Vet inte om jag ska vara nöjd eller missnöjd. Som vanligt gör små misstag stora skillnader. Hade jag inte klantat mig efter simningen så hade jag varit med britten ut och vi hade fått en bra lucka. Men det är alltid lätt att sitta på hotellet efteråt och vara klok.
Dock var det otroligt roligt att vara med och tävla om pallplatserna långt in i tävlingen även om det inte nådde hela vägen fram. Fler tankar kommer säkert imorgon.
Nu vet jag att öl och idrott inte ska kombineras men min ny polska vän hade en annan syn på detta. I tältet efter tävlingen så skrek han rakt ut av glädje när han såg att de serverade fatöl som var iskall. Med ett leende på läpparna så säger han till mig GOOD RECOVERY och sen fick jag också en iskall öl.
Nu ska jag vila lite innan pris ceremonin och pre race party. Jag ska trots allt upp på scenen för att få ta emot lite pengar och pris.
Skriver lite mer om denna otroliga tävlingen imorgon.
Ciao