Nu sitter man har i hotellbaren och dricker en espresso med ömande kropp. Man mår som man förtjänar helt enkelt 🙂
När jag igår efter tävlingen pratade med Lova och fick se Inez så får man perspektiv på det hela. Det Lova frågade efter var om jag köpt alla hennes nagellack och Inez bara skrattade. Det betyder mer än en 5:e plats på en tävling.
Men jag vill så gärna vara med och fajtas med de stora pojkarna som tränar/tävlar på heltid. Varje gång får jag den berömda väckarklockan om att det skiljer en del på de som gör det på heltid och på mig som har familj samt ett jobb att sköta. Även om jag har det otroligt bra och en fantastisk sambo som tillåter detta.
Polacken skulle vidare på träningsläger innan de polska mästerskapen, britten skulle också på träningsläger och spanjoren skulle vidare till nästa tävling. Lite skillnad på vardagen där. Men det var det livet som jag levde som cyklist mer eller mindre. Men till saken hör att jag inte skulle byta bort mitt nuvarande liv för något i hela världen.
Det jag vill komma fram till är att jag trots att det kanske inte riktigt gick som jag hade tänk mig så är jag nöjd i det stora hela. Det är fantastiskt roligt att tävla och det är otroligt roligt att få göra det i front.
Angående själva tävlingen så är det ganska fantastiskt hur de lyckats med det hela. Otroligt välorganiserat och seriöst. Mycket funktionärer, mycket vätskedepåer och bara service över lag. Tävlingen kommer så klart inte upp på ironman nivå men det är ett miljard företag och denna tävlingen kommer inte långt efter. Kör hellre mindre tävlingar som känns familjära och roliga än de stora racen.
Nej nu får jag drick upp mitt kaffe och fortsätta jobba lite. Senare idag blir det en runda till öns bästa glassbar. Det kan man ju inte missa 🙂
Angående kaffe så kommer lite nyheter på den fronten imorgon.
Ciao