Jönköping 70.3 – DNF!

Besvikelsen efter att ha fått bryta ironman 70.3 i Jönköping igår sitter fortfarande kvar. Även om där inte ska vara någon besvikelse över huvud taget då jag lyssnande på kroppen. Jag hade nog kunnat ta mig runt men till vilken nytta?

När jag ställer mig på startlinjen så gör jag det för att tävla och igår gick det inte. Tror även att kroppen hade tagit enormt mycket stryk om jag fortsatt. Så istället för ett par dagars vila/lugn träning så hade det kunnat bli veckor och månader.

Redan vid starten var jag smått orolig över hur kroppen skulle reagera och efter 300-400 meter på simningen fick jag bara det bekräftat. Jag var helt färdig där ute och var nära att lägga mig på rygg för att vila lite. Släppte kontakten med första gruppen och tog det lite lugnt innan jag intalade mig själv att lägga energin på tekniken. Så startade upp det projektet och simmade ikapp första gruppen. Upp ur vattnet med dom och sen en halvmara till växlingsområdet. Ut på cykeln och redan i första backen så märke jag att kroppen bara stängde ner. Testade ett tag till innan jag gav upp och började rulla. Som “tur” var så fick jag sällskap av Sebastian Nordberg, en otroligt duktig triathlet som också hade en tuff dag. Vi gjorde sällskap till målet i behaglig distansfart. Utan Sebastian så hade det varit en lååååång väg till målområdet.

Ett inlägg som kommer i veckan är ut jäkla starka många av proffsen är på cykeln. Det är även för mig helt enormt. Där produceras otroliga wattsiffror på dessa tävlingarna och jag har skrivit om det innan.

Har varit hos läkaren idag för att kolla upp både det ena och det andra. Hjärtat var där inget fel på. När jag ändå var på plats så fick jag lämna en del andra prover som jag får svar på senare i veckan. Får avvakta och se vad dessa visar. Det verkar som det har varit en infektion i kombination med mycket annat runt om kring. Så kroppen så bara stopp när jag pressade den igår. Så det blir ett par lugna dagar framöver.

Besvikelsen kommer främst över att jag var med där framme men att det inte gick. Jag förmodligen fått ge mig en bit in i löpningen även om jag varit 100% men då för att jag inte är bättre. En annan sak som gör mig kanske inte besviken utan ledsen är att min tävlingsbuget inte räcker till allt för många tävlingar på ett år. Så när det slutar så här så känns det som totalt bortkastade pengar.

Varför inte bara sluta när jag måste kämpa så?

Jag har trots allt några fantastiska sponsorer som tror på detta projektet och som kastar in lite pengar. Jag tror fortfarande att jag kan få till ett riktigt bra lopp och vara med där framme. Sen är där otroligt många av er som läser bloggen som tror på mig. Bara det ger en otroligt mycket energi. En annan otroligt viktig sak är att detta projektet håller mig i form så jag kan pressa de jag tränar när vi träffas och tränar tillsammans. Sen den viktigaste drivkraften är att jag älskar träna och tävla 🙂

Dock får detta inte bli till vilket pris som helst. Där måste till ett par sponsorer till för att jag ska kunna få lite mer ro om detta ska fortsätta. Jag vill inte behöva oroa mig för att jag bara har budget till 2-3 tävlingar på ett år.

Där är budget till 1 race till i år och kommer där inte till fler sponsorer så blir det också den sista tävlingen för mig.

Men när dagen är slut så är det trots allt bara idrott och komma hem till 3 tjejer är en seger i sig. Man glömmer snabbt bort allt annat när en 5 månaders baby ligger tät intill en och myser.

Allt för denna gången.
Ciao