Kan erkänna att jag vaknade med ångest i morse. Energibalansen kunde jag tydligt märka inte var helt återställd från igår och efter en tuff träningsvecka. Men ångesten kom mest från tanken att springa en marathondistans senare på dagen. Har en enorm respekt för längre distanser när det kommer till löpning.
Ska man hårdra det så är det idioti att ge sig på något sånt här. Men känner att jag måste samla på mig så mycket erfarenhet jag bara kan om jag en gång ska lyckas att springa 42 km snabbt. Hade satt upp tydliga regler för mig själv inför dagen. Om jag skulle känna av någon skada så skulle jag bara stanna på plats och bli hämtad. Inte riskera något med andra ord.
Kl 09.00 var där ca 20-25 st som samlats vid fyren i Falsterbo för att springa mot Smyge. En grupp helt fantastiska människor med olika förutsättningar men med samma mål.
De första 2-3 km var på sand och gruvägar. Redan efter 1 km så tyckte jag det var tufft men sen kom jag igång och la mig på 4.25-4.30 fart. Detta höll jag till Kämpinge där vi sprang längs strandkanten och energin bara sögs ur benen i sanden. Därefter var det klockren motvind från Kämpinge till Smyge. Jag höll min plan på ca 4.30 tempo trots motvinden till Trelleborg. Väl i Trelleborg kom Jenny med energi och en cola. TACK 🙂 Detta gjorde att jag kunde fortsätta mitt 4.25-4.30 tempo genom Trelleborg och en bit ut på öster. Med ca 5-6 km kvar så blev det riktigt tufft och de sista 3-4 km till Smyge i ren motvind var en plåga. Oavsett vilken fart man håller så tar 42 km ut sin rätt till sist. Men istället för att plåga mig så lyssnade jag på kroppen och anpassade farten efter benen. Det kan har varit räddningen idag.
Staplandes ner till hamnen stannade jag min klocka på 3.11 med några 100 meter kvar till 42 km. Men kände inte för att springa en meter till. Så kanske hade blivit 3.13 om jag fortsatt dessa metrarna.
Trodde faktiskt aldrig att det skulle gå så pass smärtfritt i denna vinden. Det är igen super tid men vinden, värmen och sanden tog ut sin rätt idag. Hade varit spännande och se vad man hade gjort med lätt vind i ryggen och enbart på hårt underlag. Så är otroligt nöjd med dagen och ännu mer nöjd över att jag inte känner av någon skada i kroppen. Trött men ingen smärta 🙂
Dock rasade magen ihop på eftermiddagen. Lite för mycket socker och lite för lite vätska har väl gjort sitt till. Men annars mår jag super.
Trelleman 2019 då?
Jo då, det blev en delad förstaplats mellan mig och min nya norska vän Roger. Vi räknar inte tider utan genomförda sträckor. Riktigt roligt att lära känna en helt okänd person på 3 dagars idioti. Jäkla stark och trevlig kille.
Så kan bara avsluta med att årets Trelleman var en succé och sydkustens marathon är riktigt trevligt. Häng med nästa gång, ni blir inte besvikna.
Nu väntar dock sängen.
Ciao från Trelleman 2019 finisher 🙂