Innan jag börjar med alla mina bortförklaringar så vill jag bara skriva att så ont i benen som jag hade idag har jag ALDRIG haft. Det var totalt motbjudande mot slutet. Har plågat min kropp i snart 25 år och aldrig haft så ont i benen. Så bara det måste vara en milstolpe i min karriär.
Dagen började med att min nya löparkompis Gabriel blev 2:a i sin klass som skulle springa 1.4km. Väldigt bra sprungit av honom. Direkt efteråt skulle Lova springa 500m och detta gjorde hon helt själv. Så det var en stolt pappa som tog emot henne vid målgång.
13.15 gick så min start. Kunde märka när jag joggade fram och tillbaka innan start att benen inte riktigt var med mig. Kanske torsdagens “lätta” cykelpass satt kvar i benen. Men tänkte inte mer på det utan ställde mig på startlinjen. Öppnade de första 4 km på ca 3.30-3.35 fart och redan där fasade jag vad som väntade längre fram. Men det tuffade på bra och jag låg på en ”säker” tredjeplats. Tänkte att bättre att försöka och dö med flaggan i topp. Vid 10 km hade jag 36,25 på klockan och hade fortsatt bra tryck i steget. Tyckte tom det var trevlig att springa på grusstigarna och sandstigarna. Men sen vid km 15-16 så började krampen komma i framsida lår och vid 19 km var det helt stumt i benen. Jag menar HELT stumt. Varje fotisättning var en totalt plåga och varje meter var som en km. Kunde höra en åskådare säga ”ohhh det där så smärtsamt ut” när jag kom förbi. Det där med att det var trevligt att springa på stigar var mer ” VEM F#N KOM PÅ ATT LÄGGA BANAN HÄR” . Ovan på detta så tappade min tredjeplats på den sista km och blev 5:a.
Med handen på hjärtat så hade jag hoppats på en tid ner mot de 1.18 jag skrev igår. Men det blev 1.19.47 på min klocka och 1.20. något på den officiella klockan. Så givetvis går vi efter min klocka 🙂 Tror nog det hade kunnat vara ner mot 1.18 på en banan på enbart asfalt och lite mindre svängar men dagens tävling var otroligt välorganiserat. Värt att springa om man är sugen.
Det är ingen supertid på något sätt. Men att öppna på 3.30-3.35 är lite dumt när man knappt sprungit så hårt på träning någon gång. Har mest sprungit distans för att få km i benen. Men få lägga in några riktigt hårda intervallpass framöver nu när kroppen verkar hålla för tuffare löpning samt teknik träning. Ser ju ut som en skadeskjuten elefant när jag springer. Helt hemskt hur man kan springa så fult 🙂
Trots att jag var en bit ifrån min målsättning så är jag ändå nöjd med dagen. Min första halvmara och första gången jag springer hyfsat snabbt. Får bara kroppen vara skadefri och att man lägger upp loppen lite smartare så tror jag tiderna kan förbättras en del. Får testa en halvmara på enbart asfalt. Stigarna idag kostade på en del trots allt.
Efter målgång kom dagens andra misstag och det var att sätta sig ner. Kan lova att dagens idrottsprestation var att komma upp på fötterna igen.
Och då till tävlingen i tävlingen, så bråkar jag med mig själv vilken tid som ska gälla för att hitta en segrare. Men får väl ändå köra på den officiella även om den är fel. 🙂 angående väggen så kom den med kraft efter 18.5 km.
Så grattis Henrik Wängström till antingen en pizza eller Maurten Gel.
Nu ska denna kroppen få lite vila och sen får vi se om det blir en säsong till. Men först en italiensk öl så cykelbenen förlåter mig för dagens misshandling.
Ciao