Nu är det 2 dagar sedan jag sprang halvmaran i Skanör och jag har fortfarande något så enormt ont i benen. Kan inte förstå att att 21 km kan ta så enormt hårt på benen. Eller jag kan förstå det men har svårare för att acceptera det. Det är endast framsidan av låren som gör ont allt annat känns toppen. Muskulär utmattning helt enkelt.
Blir lätt så när det centrala systemet är betydligt bättre än det lokala.
Så här 2 dagar efter så funderar jag fortfarande över hur jag kunde tro att 3.30-3.35 tempo skulle hålla hela vägen till mål. Men där och då så kändes det väl rimligt. När smärtan i benen har lagt sig någon gång i nästa vecka så måste jag kolla upp ett nytt lopp. Inte för att jag ska springa det nu men till våren eller något.
Var på ett spännande möte i Danmark idag och vi skulle hålla mötet 2 trappor upp. När vi kommer upp så visar det sig att vi ska ta oss ner igen. Gissa om Danskarna fick ett gott skratt när dom såg svensken knappt klarade av att gå 2 trappor ner.
Jag hoppas detta mötet kan resultera i en tryggare vardag framöver. Håller tummarna för det och håller er uppdaterade. På det stället jag var på så visste de att kaffe är otroligt viktigt. 4 koppar blev det och blev utsedd till barista på den korta tiden jag var där 🙂
Nu väntar 2-3 veckor med väldigt lugn och behaglig träning. Ett välbehövligt break där kroppen och framförallt knoppen ska få lite lugn. Dessa 2-3 veckor blir också avgörande om det blir en säsong till 2020. Har några spännande sponsorer med på skeppet redan. Där kommer ett inlägg om detta senare i veckan.
Nej, nu kallar sängen. Eller rättare sagt att få ligga ner och vila benen. Hoppas att jag kan sova bättre i natt. De tidigare 2 nätterna har jag vaknat så fort jag har ändrat läge på benen 🙂
Ciao