Drar ut lite på spänningen angående vad som kommer hända framöver. Flyttar fram det tills på fredag då tanken är att det ska bli officiellt på riktigt. Spännande, spännande 🙂
Men nu till Eliud Kipchoge´s löpning på marathon distansen i lördags. Folk har vara förbannade över att han ”slog rekordet på det där viset” och att ”det är är fusk”. Men inte någonstans har det varit på tal om att försöka slå ett världsrekord på marathon distansen. Det allt har handlat om är att springa 42 195 meter under 2h. Sen att ha pacebil, harar och rullande lagning av energi har hela tiden varit en del av planen och förbjudet under ett Marathon. Man kan se det hela som en forskning/PR/spränga gräset samt att var är ett coolt projekt. För där har varit otroligt mycket forskning och mycket arbete för att hämta in information för att genomför detta.
En annan aspekt på det hela är att klara av det mentalt. Att klara av pressen och med ett tidigare misslyckande i minnet är imponerande. Allt handlade om 1 person och hans vilja att springa under 2h.
Personligen tycker jag detta var otroligt coolt och det är otroligt imponerande att hålla ca 2.50 fart under 42km.
Men jag tycker att ett marathon är coolare där man tävlar för att vinna. Men även ett marathon har liknelser med Kipchoge´s sub2 försökt. När Bekele vann i Berlin och var 2 sekunder från världsrekordet så skedde detta med X antal harar som hjälpte till med farten. Rätt eller fel? Jag ser inga problem med det, det är trots allt lika för alla och alla ska klara av att hålla farten för att vinna. Vill man öka farten på ett marathon så är det fritt fram.
Under samma helgen så slog även XXX damerans världsrekord på marathon. Där skiljer inte mycket mellan herrtiderna och damtiderna nu vilket är otroligt roligt att se. Så får väl snart tävla i P11-12 klassen för att ha en chans framöver.
I morse så sprang jag lite intervaller på banan och när jag var klart så tänkte jag att jag måste testa om jag kan springa i 2.50 fart. Så jag bestämde mig för att lägga till 4x400m med 200 m lätt jogg mellan. Jag klarade det inte riktigt men var bra nära och fick kämpa duktigt (Läs maxa) för att ”bara vara” nära. Det ger lite perspektiv på det hela.
Ahhhh, nu avslöjade jag mig själv. Jag sprang givetvis inte, jag åt chips, drack öl och åt glass 🙂
Ciao