Idag blir det inte ett lång inlägg och anledningen är att jag knappt klarar av att lyfta upp händerna till tangenterna.
Att simma 10×1000 start 15 min är en hård historia, men när man sen gör det med Sveriges absolut bästa openwater tjej så blir det brutalt hårt. Ja inte för Ellen men för gubben på banan sidan om henne. Det är så enormt imponerande och se världseliten simma. Man blir ödmjuk och samtidigt får man ett kvitto på hur långsam man själv är. De första 4 simmade vi sammansatt och de första 2 var riktigt slitsamma. Sen började det lossna som tur var. För när 1000-ingar började leta sig ner på tider runt 12.15-12.30 så började det svida i mina armar, dock med paddlar för min del. Sen 1000-ing nr 7 och 8 så simmade Ellen med paddlar och jag med fenor. Gav mig tusan att jag skulle kunna simma 2 st 1000-ingar i samma fart som henne då. När vi öppnade under 1.10 och sen 400m på 4.45 så sved det bra trots att jag simmade med fenor. Tror jag landade precis runt 12 min på dessa 2 och världseliten på strax under 12 min. Skillnaden var bara att jag såg ut som en person som hade sett sina bättre dagar. FY F#N vad trött jag var i armarna efter dessa 🙂
På sista 1000-ingen så var målet att klara precis 15 min. Detta klarade jag med 2 sek till godo, så en skön avslutning iallafall 🙂
Tack för uppvisningen Ellen och tack för sällskapet.
Så nu är första delen av Super Winter Triathlon avklarad. Imorgon kl 08.00 så rullar vi iväg på 230-240 km skön cykling. Har fegat lite och bytt till något smalare däck. Men det kommer bli en fantastisk dag på cykeln imorgon så man är lagom mör till Sylvesterloppet på nyårsafton 🙂
Nu är det bara till att öppna foderluckan och trycka ner lite mat.
Hörs imorgon under resans gång.
Ciao