I skrivande stund sitter jag på flyget på väg ner till Fuerteventura och Playitas för att vara ledare på Triathlon förbundets läger. Som vanligt är det en ära och alltid lika trevligt att få vara med på dessa lägerna. 

Ska bli spännande att hjälpa deltagarna mot nya höjder i sitt idrottande och ge lite inspiration. Det är en utmaning att coach personer som man aldrig har träffat innan men med ett öppet sinne och en ödmjukhet från båda sidor så brukar det gå toppen.

Sen att vädret är toppen och där finns lite tid till egen träning är en stor bonus. Man kommer inte sakna vädret där hemma precis.

Hat med min nya cykel, en Argon18 Gallium med Shimano Ultegra Di2 på lägret. Dock har den bara gått 500m på gatan hemma igårkväll när vägen var torr. Meningen var att den skulle testas i fredags men då regnade det. Tittade då på SMHI´s app och såg att lördagen skulle bli toppen. Vaknade igår till snöblandat regn och det är kanske inte det vädret man tar ut en ny cykel i 🙂

Så det ska bli otroligt spännande att hoppa upp på cykeln senare idag och få testa den lite.

Kommer uppdatera kontinuerligt från Playitas med både bilder och texter så klart. Kanske lite fler bilder än vanligt 🙂

En tanke som slog mig igår när jag låg och simmade var att jag är lyckligt lottad när det gäller träningskompisar i min omgivning. Igår när jag simmade stod Ellen (som gav mig en ordentlig omgång på 10×1000) på kanten och på banan bredvid mig simmade hennes pojkvän som är tysk landslagsman med OS på sitt CV. Dock är det inte lika roligt att få svart på vitt hur långsam man är. Som jag sagt så många gånger förr så är det imponerande att se världsstjärnor in action. 

I fredags cyklade jag med Julia och hennes pojkvän, Julia ska påbörja sin första säsong som proffs utomlands. 

Det är otroligt roligt att de jag förhoppningsvis har inspirerat en gång nu inspirerar mig i min sista säsong. Detta visar bara att gubben börjar bli gammal men fortfarande kan något, förhoppningsvis.

Dock ska jag inte glömma nämna alla de träningskompisarna som tränar på motionsnivå. De har en stor inverkan på mitt driv till att träna och att få sällskap på träningarna. Till mångt och mycket går det att träna tillsammans oavsett nivå om man bara anpassar och har en respekt för varandra.

Ska se om man kan sova lite. Klockan ringde 04.00 i morse och det är lite väl tidigt för herr Ericsson.

Ciao.