Lovade för ett tag sedan att skriva lite anekdoter från cykeltiden men tänkte göra en avsticka och titta tillbaka på tiden som simmare. Fick tanken igår när badhuset stängdes och simsuget blev större än någonsin. Men även att skriva om något helt annat än det som är på alla andras läppar just nu.

Tänkte därför skriva om 3 saker som sticker ut lite extra när jag tänker tillbaka på min tid som simmare. Nu kan det vara så att jag blir lite osvensk men det får ni ta.

Nr 1! 

100 Fjärsim på SUM-SIM (USM) i Malmö är en av de sakerna som sticker ut. Redan på insimmet kände jag att det skulle gå snabbt. Alla skulle simma in 1000-1500 meter men jag gick upp redan efter 200 meter. Jag var klar, redo och taggad. Behövde inte simma en meter till och sa kaxigt till tränaren att det skulle bli nytt SUM-SIM rekord på 100 fjäril i min klass. Sagt och gjort. Det blev ett SUM-SIM guld och ett nytt SUM-SIM´s rekord. Minns inte tiden till 100% men tror det var 1.00.64 i 13-14 års klassen i 50 meters bassäng.

Nr 2!

Var när jag skulle simma final i Luxemburg på 200 fjäril. Hela skånelaget stod på kanten och skulle heja fram mig till ett bra resultat. Jag hade dagen innan vunnit 100 fjäril och var i bra form. Problemet var bara att jag glömde att knyta badbyxorna. När väl starten hade gått och jag kom i vattnet så flög badbyxorna av. Jag hade även ytterbana så hela skånelaget bevittnade något otroligt roligt. Jag kan aldrig i mål men kunde få på mig badbyxorna innan jag lämnade bassängen.

Nr 3!

Var när vi slog svensk junior rekord på 4×100 medley i Linköping för många många år sedan. I SM finalen så ställde vi upp med ett rent juniorlag i syfte att slå rekordet och det gjorde vi. Vi skrek och firade mer än laget som vann. Det är alltid en häftig känsla att uppnå något stort tillsammans lagkompisar. Så tack Fille, Jonas och Nille för detta. 

Är enormt tacksam att ha fått vara simmare i denna tidsepok, framförallt i Trelleborg. Klubben skördade framgång efter framgång. Varje träning var högklassig och där var nästa alltid OS-simmare i bassängen. Alla höjde varandra och alla blev på detta sättet otroligt duktiga. Ett minne för livet helt klart.

Så nu får vi ta tag i livet igen och få lite gjort.

Träna på där ute i dessa Corona tider. Vi mår bäst i rörelse.

Ciao