När jag öppnade mailen och såg ett mail från Swissman så bara det knöt sig i magen. När jag sen läste innehållet så var det som någon öppnade luckan. Även om jag var beredd på mailet så tar det hårt när det väl kommer.

Som jag har skrivit innan så är det ”bara” idrott men för oss ”nördar” så betyder det väldigt mycket. Framförallt när man har lite sponsorer och folk runt omkring en som tror på en. 

Detta skulle bli det stora avslutet på en 22 år lång elitkarriär. Att stå där på toppen och bara njut av det hela. Det är så jag har målat upp det iallafall. Sen tror jag stenhårt på att tävlingen passar mig som handen i handsken. Upp upp och upp, ja lite ner också så klart. 

När jag skriver detta så rinner tårarna längst kinderna och den känns som all träning som gjort är bortkastad. Lite som att sätta in pengar på banken men när man ska plocka ut dom så är där tomt. Även om jag mycket väl vet att det inte är så. Jag älskar resan lika mycket som målet, men kommer ändå inte från att Swissman skulle bli det perfekta avslutet.

Men som tur är det ”bara” idrott. Familjen är frisk, barnen är glad och jag mår bättre än på länge tack vare mitt nya jobb. En hel idrottsvärld sitter i samma situation och en hel värld gungar som aldrig förr. Så ska inte klaga mer än så här.

Dock rör sig väldigt mycket frågor i huvudet på mig just nu.

Orkar jag göra en satsning till 2021? Har jag ekonomisk uppbackning till en ny satsning? men det viktigaste av allt, är familjen med på en ny satsning? 

Får återkommer med svaren om ett par dagar när den största besvikelsen har lagt sig.

Ciao