Det blev ingen uppdatering igår efter cyklingen så får bli en summering av gårdagen och dagens löpning här istället.

När klockan slog 08.00 så var det dags att rulla iväg och samtidigt började det att regna. Fick sällskap av Jörgen och vi vände våra cyklar mot Simrishamn med regnet som sällskap hela vägen. Att cykla i medvind och regn är trots allt helt ok om temperaturen är på rätt sida om de 15. Väl i Simrishamn tog vi ett snabbt stopp och därefter började jag frysa något helt makalöst. Motvind, regn och ett stopp blev lite för bra för denna klena kropp. Dock började värmen infinna sig strax öster om Ystad. Sen sista biten var helt okej men kunde märka att de 188 km som avverkades hade tagit väldigt mycket energi.

Så det var bara att kasta sig i duschen och försöka få i sig energi till dagens Sydkusten Marathon.

När klockan ringde visste jag inte vad som var upp eller ner. Där var en liten terrorist som ville vara vaken till 01.00 i natt. Men en anständig mängd kaffe hjälpte lite iallafall. 

09.00 gick starten och planen var att underlaget skulle styra farten i början. De första 3 km är på gräs och sand. Därefter blir det fast bra underlag och då var tanken att ligga på 4 min fart. Vilket fungerande klockrent. Efter ca 12 km springer man 2-3 km nere på stranden och samma taktik här som i början. Inte pressa på utan låta farten bli var den blir. Därefter kommer man upp på stigar och då försökte jag komma ner till 4 min fart igen. Därefter är det en lång sträcka med asfalt och där blev det 10 st km på 3.57 fart. Efter Trelleborg så viker man återigen ner på stigar och där märkte jag hur energin började tryta. För att inte skada mig nere på stigen de sista 8-9 km valde jag att springa asfalt istället. Jag var helt enkelt för trött för att koncentrera mig på var fötterna skulle landa.

Kan meddela att de sista 5 km var en REN plåga. Väggade totalt och hade grova problem att hålla 5 min fart. Med 2 km kvar slog krampen till i höger vad. Men har man sprungit 40 km så tar man sig i mål.

Måste tacka Jenny för ovärderlig support. Tror inte jag nått målet utan hennes cola idag. 

Som sagt i mål kom jag och klockan stannade på 2.57.09. Vilket jag är otroligt nöjd med. Sanden som man springer på dränerar energin något enormt. Hade varit intressant och se vad man kan springa en vanlig mara på. Kanske något att ta sikte på framöver? Tror där finns lite mer att plocka med lite mer kontinuitet i löpningen.

Väl i mål så hade jag GENUINT ont i benen. Hur jag än satt, låg eller stod så hade jag brutalt ont och kramperna avlöste varandra 🙂 

Nu sitter man här nöjd med de 3 dagarna som utgjorde Trelleman 2020. Trots varierande träningsintensitet den senaste tiden så är väl formen helt ok. 

Grädden på moset idag är att Jacob Ahlsson från Maif Racing blev Svensk tempomästare på en Argon 18 E-117. Hur är det nu? Visst är det cykeln som gör cyklisten? 😛 haha.

Stort Grattis Jacob.

Nu tar vi en öl för att fira det hela.

Hörs i morgon 

Ciao