Som jag skrev tidigare så hade jag lite tankar att antingen springa ett marathon eller köra cykel SM. Dock verkar det som att båda sakerna rinner mig ur händerna. Eller mig och mig, alla de som hade sneglat på dessa loppen. Fick ett mail i söndags om att maratonloppet är inställt och cykel SM i centrala Uppsala hänger väl väldigt löst.
Har istället kollat lite försiktigt på en halv ironman i Portugal i början på november men det är väl till att hoppas på för mycket. Ska bli spännande och följa hur Ironman i Tallin och halv Ironman i Polen genomförs till helgen. Även om tävlingarna genomförs på ett lyckat sätt så är det ett mindre företag att ta sig till tävlingar i år.
Så för att göra en lång historia kort så blir det väl till att lägga detta året till handlingen och ta sikte på nästa år. Kan märka att motivationen till att träna har sviktat den senaste veckan. Så funderar på att ta 2 veckor med enbart styrketräning och simning för att sen börja träningen inför Azorerna samt SWISSMAN. Det är tävlingarna som är inplanerade inför nästa år men där kommer förmodligen ett par till.
Det är ett märkligt år på så otroligt många plan. Vardagsmässigt, arbetsmässigt, socialt och då även idrottsmässigt så klart. I vanliga fall har man en säsong att köra, sen lite vila och sen uppbyggnad till kommande år. Nu är det varken eller, men det är viktigt både för kroppen och knoppen att dela upp det ändå. Det går inte att ösa på med träning från idag till när tävlingarna börjar i April. Oavsett om det gäller triathlon eller cykling.
Man kan ha värdens bästa träningsupplägg med världens bästa förutsättningar men har man inte huvudet med sig så hjälper det inte så mycket.
Där var inte mycket till röd tråd i detta inlägget men då passar det in i övriga livet just nu så.
Precis när jag skriver detta inlägget så kommer där ett meddelande på Instagram. Det var ett spännande förslag som damp ner där. Får nog svara på det 🙂
Ciao