Anmälde mig för ett tag sedan till att vara farthållare till det Virtuella Boston Marathon i Trelleborg. Farten som beställdes var 4.30 under dessa 42 km. Min tanke var att springa 4 varv av 7 som ett bra distanspass och kanske 5 om det kändes bra. För att då till en triathlon twist så hoppade jag på cykeln tidigare på morgonen för att få 1 h cykling innan starten skulle gå 09.00.
Killen som ville skulle hålla farten till heter Fredrik och är en kille som verkligen sprider löparglädje och inspiration. kl 09.00 var vi 4 st som startade detta virtuella lopp. Redan efter 2-3 km så undrade jag hur jag skulle klara 4 varv, men allt eftersom km avverkades så vaknade kroppen till liv. Varvade Maurten 320 och gel vid depåerna och löparlivet kändes allmänt bra.
Ute på varvet så var där bra uppslutning av löpintresserade Trelleborgare. Tyvärr hade Fredrik inte riktigt dagen och efter 15-16 km fick han ge upp tanken om 4.30 fart. Lider med Fredrik som hade dragit ihop detta och inte riktigt har dagen. Men det är marathon och allt kan hända.
När vi påbörjade varv 3 så hoppade där på 2 nya farthållare och samtidigt beslutade jag och Fredrik att jag skulle fortsätta i 4.30 fart med de som anslutit + en från startgänget. Samtidigt som Fredrik skapade sin grupp. När varv 4 påbörjades så kände jag inte igen mig själv. Det kändes oförskämt bra och var otroligt pigg. Springer inte allt för ofta längre än 24-25 km på mina distanspass. Precis innan varv 5 så berättade jag att min tanke var att springa 5 varv och kliva av 1 km senare. då ropade en av killarna att han var på väg mot PB på halvmaran. Då det kändes så oförskämt bra så kom vi överens om att hjälpa honom till sitt PB. Detta krävde dock att jag sprang ytterligare 9 km men då det kändes helt otroligt bra så jag gjorde en deal med gruppen. Den gick ut på att vi skulle springa tills Martin hade nått 21 km, vilket då blev 39 km för mig.
Sagt och gjort. vi sprang på och jag väntade på att benen skulle bli stumma och trötta men det hände aldrig. Hade bra energinivå hela tiden och studsen fanns kvar i benen. Jag säger inte att jag inte kände av de 39 km i 4.30 fart för det gjorde jag givetvis men på ett riktigt behagligt sätt. Det var mer som ett extra långt distanspass. Dock var jag väldigt glad när vi ”gick i mål”. Det är trots allt löpning vi pratar om 🙂
Så som kroppen känns nu på kvällen så kan jag inte tro att jag avverkat 39 km löpning i 4.29 fart som det till sist blev.
Detta var ett kvitto på att den extra uppmärksamheten som löpningen fått av mig de senaste 2 månaderna börjar betala tillbaka sig. Men kanske det absolut viktigaste att jag har fått vara skadefri under en längre period.
Hade varit extremt intressant och se vad man hade sprungit en mara på om man verkligen pressade sig. Jag har en tid i huvudet som jag tror jag hade klarat men den får stanna i mitt huvud 🙂
Får passa på att tacka Fredrik för detta fina eventet samt alla som hejade fram honom längs Trelleborgs gator idag. Riktigt roligt att se.
Nu får man unna sig en öl samt lite dumle från dotterns godispåse.
Ciao