Är det något jag har lärt mig genom åren så är det att det blir bättre, alltid. Det kanske inte blir som det var innan med det blir bättre. En stor förebild för mig är min farfar som fyllde 95 år igår och det fick mig att stanna upp en stund. Kanske inte för att tänka på hans liv (förlåt farfar) utan för att ta mig en funderar över mitt egna liv. 

Hur vill jag summera det när jag blir 95år? 🙂 

Jag spolade tillbaka bandet, gick igenom de tuffa stunderna i mitt liv och blev smått rädd när jag tänkte på det. Jag tackade min positiva inställning till livet, nära och kära samt min träning att jag kommit ur som en glad människa varje gång med en erfarenhet rikare. 

Först började det med en skilsmässa som gjorde att jag hamnade på sjukhuset, ja inte själva skilsmässan utan mitt beteende kring den. Men allt blev bättre och det gick att leva med det.

Därefter hittade jag pappa livlös på golvet en solig måndagsmorgon. Livrädd att ha förlorat honom ringde jag 112. Eller nej, jag trycket yes 2 gånger på dåtidens telefoner och min dåvarande tjej fick ringa 112. Jag klarade helt enkelt inte av att hantera telefonen. Han överlevde men fick orättvist många sviter efter stroken. Men efter otaliga sjukhusbesök, otaliga rehabiliteringsställen och otaliga läkare så fick pappa äntligen flytta hem. Jag och mina syskon kom varandra närmare och allt blev bättre. Ska inte säga att det blev bra för då ljuger jag men nu, 15 år efter den måndagen så har pappa ändå ett okej liv efter omständigheterna. Så det blev bättre. 

Därefter var det lugnt ett tag och jag fick förmånen att kunna cykla på en relativt hög nivå. Vilket ledde till en resa till USA och ett fantastiskt cykeläventyr. Som slutade på en intensivavdelning på ett sjukhus i Santa Clarita då en kvinna körde på mig under träning. Frakturer på ryggkotorna samt lite andra skavanker blev resultatet. Dock kunde jag återvända året efter starkare än tidigare. Så även om jag än idag känner av skadorna på ryggen så har det blivit betydligt bättre.

Efter detta sålde jag en cykel, till vad jag då trodde var en schysst kille. Det slutade med advokater och massa juridiskt trams. Advokaten tyckte det var ett solkart fall och vi gick vidare mot honom. Det hela slutade med att jag förlorade och med det förlorade jag även en stor (för mig) summa pengar. Minns att jag stod utomhus och grät som ett litet barn. Kanske inte så mycket över pengarna just då utan för att jag hade litat på både honom och advokaten. Pengasmällen kom efteråt. Men även detta fixade tills sig och det blev bättre. Ja ni ser kanske den röda tråden nu. 🙂

Sen åkte jag till Frankrike och slog halvt ihjäl mig utför under Nice Ironman. Men den incidenten platsar knappt här. Så skriver bara att sviterna från den olyckan har blivit bättre 🙂

1 år senare så fick jag inbrott i min lilla butik och den tömdes på ALLA cyklar. Butikens, mina egna samt kunders. Jag brukar kunna hantera de flesta saker men detta och när pappa blev sjuk hade jag svårt att hantera direkt när det skedde. Allt blev svart och jag föll ihop. Förlusten som detta inbrottet orsakade hade fått vilken person med sunt förnuft att ge upp. Men ingen hade dött, familjen mådde bra och träningen räddade mig igen. Dock gör det mig fortfarande förbannad att någon satte mig i denna situationen. Hade jag själv ställt till det är det en annan sak. Jag flyttade till nya lokaler men prioriterade om. Vilket ledde till mer satsning på coachningen och till ett fantastiskt roligt jobb på argon 18. Så allt ont har något gott med mig. Så det blev även i detta fallet bättre 🙂

Dock är de ekonomiska sviterna forfarande där och gör sig påminda med de försvinner om ett par år. Så även dessa blir bättre.

Nu hade jag hoppats att få jobba på med ”normala” problem och få avsluta en allt för lång elitkarriär. Men nej, kom Corona och vände upp och ner på allt.

Med inställda tävlingar så blev det färre coachning kunder, sämre försäljning bland de dyra cyklarna och en allmänt orolig värld. Vilket i detta fallet ledde till sämre intäkter. Hade de 2 tidigare ekonomiska smällarna inte infunnit sig tidigare år så hade det varit lite lugnare. Men måste erkänna att det ha varit / är svettigt vissa dagar. 

Men en sak har jag lärt mig genom alla åren är att det kommer att blir bättre och denna gången kommer det bli MYCKET bättre. För jag har riktigt bra saker att falla tillbaka på:

  • En frisk familj
  • En spännande framtid med Guided Heroes
  • Ett fantastiskt jobb med Argon 18 med grymma kollegor 
  • Att Visom fortfarande står där trots alla motgångar men nu i mindre tappning för att det är roligt.
  • Ett sista år i elitbubblan och Swissman som snön på toppen

När något hemskt och tråkigt händer så är det helt okej att bryta ihop. Men man ska komma ihåg att det blir bättre och den vetskapen gör att resan dit blir betydligt enklare. Alla sakerna jag radat upp förutom pappas stroke och min egna olycka har egentligen varit småsaker. Saker som löser sig med mycket vilja och mycket tid .

Tycker dock att listan är tillräckligt lång. så när Covid-19 gett med sig så vill jag har det lite lugnt så jag kan njuta av en Corona istället 🙂

Nu vill jag inte att någon ska tycka synd om mig, det är inte därför jag har suttit en timme och skrivit texten. Utan mer för att inspirera folk att även om det ser mörkt ut så kommer det bli bättre. Mellan alla dessa incidenterna så har jag haft ett helt otroligt liv och fått uppleva otroligt mycket. Så jag vill inte att någon ska tycka synd om mig.

Detta är lite om det jag pratar om i en av mina föreläsningar.

Nej en kaffe, lite program till adepter och sen sängen. 

Ciao