Idioti eller en rejäl utmaning?

Ibland är gränsen hårfin och det var den verkligen idag. Hade bestämt att köra klassikern Trelleborg-Kivik-Simrishamn-Ystad-Trelleborg idag. Lite roligt är att den 29:onde December i fjol så kördes samma sträcka. Så varför ändra på ett vinnande koncept?

När man kollade på DMI och SMHI för några dagar sedan så såg det ut till att bli regn stora delar av dagen men i morse såg det betydligt bättre ut. Det var tom så att det var uppehåll när jag och Fredrik rullade iväg kl 08.00. Dock varade lyckan inte spec länge och redan utför Slimminge så var jag TOTALT genomblöt. Strax där efter kunde jag inte känna fötterna och händerna var iskalla. Utanför Sjöbo så mötte vi upp Per som hängde med därifrån. Trots ett miserabelt väder så kunde jag tuffa på i front med 240-260 watt utan några större problem. Med andra ord så svara kroppen och benen otroligt bra på nuvarande träning. Skulle vilja dra det så pass lång att jag inte har varit i så här bra form sen jag slutade cykla. Kommer blir ett spännande 2021. hur så helst. När vi nådde ner till kusten mellan Kivik och Simrishamn började det mentala spelet. Vinden vände och istället för medvind så var det återigen motvind. Motvind, regn och cykla lång är sällan en lyckad kombination. 

När vi väl anlände till Simrishamn stod det Kaffe och kaka på menyn. Ni kan ju själv se hur min fika såg ut: 

Det var att välja mellan 2 dåliga saker. Stanna var lika med att börja frysa när man skulle igång igen men alternativet att inte få en kopp kaffe och lite energi var ännu värre. Tänk att gå tom med 50 km i motvinden. När kroppen har utsatts för så mycket kyla så vet man aldrig vad som kan hände. Så då var 10-15 min med hackande tänder det minst dåliga alternativet 🙂

Strax efter Simrishamn så slutade dock regnet men då blåste det upp istället. Vind mot genomblöta kläder är ingen höjdare och jag började må dåligt av kylan. Dock löste pressbyrån i Ystad det problem, fick ett par papperspåsar som jag stoppade under jackan och vips så var magen varm igen. Sista biten från Ystad till Trelleborg gick över förväntan trots den SATANS motvinden. 🙂 Ja jag erkänner att jag skrek något i stil med att jag hatar vind.  När jag stannade hemma stod det 210 km, 7h, 215 i snittwatt och 233 i NP på datorn. 5400 kcal hade lämnat kroppen vilket ersattes delvis med en flottig kebabpizza nu på kvällen.

Måste erkänna att det var nästintill idioti att köra så här långt i dessa förhållandena. Men kroppen klara av betydligt mer än vad man tror och kan man bara hålla humöret uppe så klarar man det också. Visst hjälper det till att kroppen är hyfsad pigg men man ska inte ge upp. Sen även denna gången så fungerar mina ord bra: det blir alltid bättre och idag blev vädret något bättre ju längre vi körde.

Man kommer inte ihåg en solskensrunda men denna rundan komma jag minnas för resten av mitt liv 🙂

Får tacka mina lika galna cykelkompisar, Fredrik och Per för sällskapet idag. 

Nu får det bli lite glass direkt ifrån förpackningen och lite sömn innan man hoppar upp på cykeln imorgon igen för att hålla i lite cykelträning. 

Ciao