Idag har det varit kalasande från morgon till kväll då stora tjejen fyller 6 år idag. Var tog då dessa 6 åren vägen? Det känns som några timmar sedan jag satt med henne på BB och var smått livrädd. Livrädd för att göra något fel, men helt obefogad rädsla. Hon har en vettig mamma och en hopplös pappa, trots detta så har det gått bra i 6 år 🙂

När Lova och Kajsa fixade lite så tog jag lillen i löpvagnen när hon ändå skulle sova. Men det var nära att sluta med ett jobbigt samtala med socialen. Sprang lätt i 30 min för att sen köra 6×30 sekunder i backe med lång vila. Ställde vagnen med en sovandes Inez mitt i backen så jag kunde se henne hela tiden. Dock var där ett äldre par som såg vagnen men inte mig. De blev helt tills sig och började skrika. Fick snabbt springa bort till tanten och lugnt förklara att det är mitt barn som ligger där och sover 🙂

Hon bad då om ursäkt att hon även lyckats få en sovande Inez till klarvaket tillstånd. Sen blev det till att springa en omväg på vägen hem för att kolla på ankor. Så får väl tacka tanten för de 2 km extra hon gav mig idag. 

Dock var inte kroppen alls med mig idag. Trötta tunga steg och en ovanligt trött kropp när jag kom hem. Imorgon blir det inte många knop gjorde mer än att steka hamburgare ute till utekalaset.

När jag sammanfattar dagen så blir grädden på moset de sms jag har fått av adepter. Som på ett eller annat sätt lyckats få till bra träningar eller slagit något personligt rekord. Det ger en sådan glädje att läsa om deras framgångar. Jag är kanske 5% av det hela men för mig är glädjen 100%. Framförallt ger det ett kvitto på att träningen fungerar och det är gör iallafall mig lite lugnare 🙂

Nu blir det inte mer gjort idag mer än en öl för att fira att man varit pappa i 6 år 🙂

Ciao