Kan inte minnas när jag hade så ont i armarna senast. Det var sådan genuin smärta som man bara får när man fullkomligt kört slut på musklerna. Nu tänker de flesta som läser, var sitter musklerna på den späda kroppen. Men där är något som liknar muskler på armarna iallafall, inte mycket men där är något.

Vad gjorde jag då för att få så otroligt ont i armarna?

Jo jag simmade med Trelleborgs elitgrupp igår och ena serien var 8×125 bröstsim MAX med fenor. Ja ni läste rätt, bröstsim. Det är enligt min mening inte ett simsätt utan en sysselsättning men denna sysselsättningen tog totalt död på mig. Efter det var det 600 arm med paddlar och dolme för att sen simma 12×50 MAX frisim med fenor. Kan lova er att jag knappt kunde röra mig efteråt.

Det hela blev inte bättre av att jag sprang 26 km på morgonen med 2×20 min i marathon fart. Totalt sett det blev en snittfart på 4.09 på hela passet trots lite lugn löpning mot slutet. Man måste trots allt njut lite när solen väl är framme.

Nu när flertalet tävlingar flyttas fram så börjar jag fundera på hur man kan utmana både sig själv och sina adepter. Börjar få intressanta idéer i huvudet men ska bara få ner dessa på papper också. Sen får någon granska dessa så det inte blir allt för galet. Dock har jag själv ganska bra motivation till att träna riktigt bra fortfarande. Men när allt annat är kaos runt omkring så använder jag träningen som ett andrum. Där kan jag fokusera på saker jag verkligen kan påverka och göra det bästa av just det passet. Eller som distanspass, bara koppla bort tankar och köra. Det behövs det också i dessa tider.

Nu blir det soffan innan klockan ringer allt för tidigt. IDIOTI.

Ciao