Det var längesedan jag skrev här och då hade det hänt en hel del saker. Har haft det hårt och svävat i något typ av tomrum sedan dess. Det händer verkligen inte ofta och har inte riktigt haft en klar bild över vad jag ska skriva. Därför har detta inlägget också tagit nästan 2 veckor att skriva och jag vet fortfarande inte riktigt vad jag ska skriva. Men jag gör ett försök.

Stålfarfar mår bättre och är sig lik igen. Han har ork att skäll, handla och fixa igen. Det är goda tecken, framförallt det första.

För det ska gud veta, man mår bra av en tillsägelse eller 2. Framförallt när man vet att han har rätt i det han säger, även om det tar emot att erkänna det.

Det är en otrolig lättnad att allt har gått så pass bra med honom. Dock var där mycket jobb ett tag så jag och mina syskon fick ta tag i. Det är ingen dans på rosor att han en stroke drabbad pappa all gånger. Framförallt inte när pappa och farfar lever av/på varandra.

Som krydda på allt detta så ställdes även Swissman in och det skapade en tomhet som jag aldrig känt innan. Jag skrev att jag skulle hitta någon tävling att ersätta det med. Men det har tagit lång tid innan jag ens gick in och kollade tävlingar. Jag var helt inställd på att köra swissman och sen var det klart.

Har hittat ett par och det är högst oklart om dessa blir av. Det var absolut inte så här det skulle sluta och det skulle absolut inte kännas så här. Nu vimlar det en massa tankar och en del tankar som jag skäms över. 

Det känns helt enkelt tomt. Folk får gärna tycka att det är patetiskt och bara idrott men likt väl känns det tomt. Hade sett fram mot Swissman som ett barn ser framemot julafton och formen var absolut på väg. Men kan jag bara samla ihop mig lite så kommer där alltid nya tävlingar och DET BLIR ALLTID BÄTTRE 🙂

Sen får det ta några dagar till innan jag bestämmer vilken nivå de tävlingarna kommer att köras på. Det kostar trots allt en del pengar och framförallt tid för att göra en ny satsning till Swissman 2022.

Men gudarna ska veta att det är en kittlande tanke 🙂

Glädjen till träning finns fortfarande där även om jag slarvat ganska rejält med simningen och de intervallpassen som körts sedan Swissman ställdes in kan med enkelhet räknas på en hand. Dock blev det 11.7 på 25 frisim från pall på morgonens simpass. Men 25 m är inte 1900m eller 3800m 🙂

Sen måste jag kunna utmana mina adepter också annars blir de allt för stora och kaxiga, framförallt de yngre jag tränar 🙂

Där blev ingen röd tråd i detta inlägget precis och där är så många tankar som jag egentligen vill skriva ner. Men det får komma längre fram. Det har varit tyst allt för länge så ville bara få ut ett inlägg.

Hoppas på lite mer spännande inlägg framöver.

#detbliralltidbättre

Ciao