Också var den tredje och sista etappen på Trelleman 2021 avklarad. Det blev en hård men hanterbar historia, men vi börjar från början.
Efter de nästan 190 km igår så hade jag lite svårt att äta. Värmen och bristen på vätska gjorde säkert sitt. Till sist lyckade jag få i mig mat, glass, godis och en kall Birra Moretti.
När jag vaknade i morse så kunde jag märka av gårdagen och veckans kanske något tilltagna dos med träning. Men skam den som ger sig, sydkusten marathon skulle genomföras på något sätt. Släpade mig upp ur sängen, gjorde kaffe och käkade en lättare frukost för att sen sätta mig i bilen för att köra till Falsterbo.
Kl 0900 gick starten och det var bara att börja springa. Det är svårt att hitta någon bra rytm i början pga sand, golfbana och stigar med morgonpigga badgäster. Väl ut på mer fast grusväg så la jag mig i mitt planerade tempo runt 3:55 men kunde ganska snabbt märka att jag fick lägga lite mer energi än vanligt för att hålla tempot. Efter ca 12 km så blir det löpning nere på stranden, de 2-3 km där kostar energi och tid. Framförallt en dag med mycket folk på stranden.
Därefter blir det lätt sprungit och jag kunde förvånansvärt lätt komma ner på 3:50 tempo. Det var tom så det gick något snabbare ett tag där. Efter 24 km stod min vän tillika adpet, Jenny, med en kall cola. Då kände jag mig pigg och fortsatte i bra tempo till 30 km. Tanken var att hålla tempot till 26-27 men det kändes bra så bestämde mig för att slå av vid 30 km istället.
Men när jag slog av efter 30 km så kollapsade jag mentalt. Kroppen gick från att springa runt 3:50-3:55 till att lunka runt på 4:50 fart.
Det är värt att tänka på, hur ENORMT mycket huvudet bestämmer. För kroppen säger inte stopp från 29 999m till 30 000m 🙂 Men jag hade gjort en deal med mig själv och satt 30 km som mål. Hade jag istället satt 35 eller tom 42 så hade jag klarat det också. Men det hade kostat därefter också. Men viljan och målmedvetenheten bestämmer otroligt mycket.
De sista 12 km blev faktiskt en behaglig upplevelse med ett stopp för en kall Nocco. Kunde dock märka att energin i kroppen var borta och att värmen samt bristen på vätska tog ut sin rätt. Jag måste erkänna att jag fuskade de sista 11 km genom att springa uppe på asfalten och inte nere på stigen där man egentligen ska springa.
Så trots att jag slog av så var det småslitna ben som tog mig de sista stegen till målet i smyge. Löptiden hamnade på 3.00.12 och 3.10 från Falsterbo med stopp. Många har frågat om jag inte kunde pressa mig under 3h och givetvis hade jag kunnat det. Men såg inte riktigt meningen i det. 2:59 eller 3h idag spelade inte så stor roll. I Smyge väntade familjen med 10 kulor glass och 3 toppar med mjukglass. Så det var bara att hugga in i glassbuffen.
Nu så här på kvällen så känns det så klart att man misshandlat kroppen lite men benen känns över förväntan bra. Så det var ett klokt beslut att slå av så man kan vara fräsch till kommande uppgifter.
Nu väntar ett par dagar med lugnare träning och lite semester med familjen innan vi tittar in emot en otroligt hektiskt höst med otroligt mycket spännande.
Vill passa på att tacka Sydkusten Marathon och Fredrik för ett super arrangemang, samt alla som läser lite här.
Nu väntar sängen, Kajsa säger att jag ska packa men hon har glömt att hon lever med någon som har svart bälte i packning + att jag är man. Kvinnor kan ju inte packa. Eller kan och kan, det tar en evighet 🙂
Ciao