Så nu är det inte långt kvar till söndag och SM tävlingarna i Linköping. Det blir en otrolig utmaning och som jag är väldigt ödmjuk inför även om jag varit dum nog att hetsa de 2 favoriterna.
Jag anser att Gabriel Sandör och Andreas Carlsson får räknas som storfavoriter. Där är inte riktigt någon som kan utmana dessa även om jag ska försöka vara i ledningen någon gång under tävlingen 🙂 Ahhh, tro mig jag är ödmjuk inför uppgiften.
Ni kan följa tävlingen LIVE via länken HÄR.
Annars har träningen gått bra i veckan men full fokus på kort och hårt. Tycker att kroppen har svarat som planerat. Dock uteblev dagens simpass pga för mycket jobb och för dålig planering. Det blev även så att jag åker upp en dag tidigare pga jobb. Men det betyder också att jag slipper sitta i bilen imorgon vilket jag hoppas kan göra att benen är lite fräschare.
Ser iallafall otroligt mycket framemot att få tävla igen och då in i tävlingsbubblan. Det är inte bara tävlingen som kommer vara fantastik utan allt runt omkring också. Tävlingsdagen, uppladdningen, uppvärmningen, atmosfären, ja precis allt. Min kollega Marcus på Guided Heroes sa något som fick mig att tända till lite extra.
”Patrik, du har tränat i 2 år nu. Det är dags att släppa loss det nu”
Så rätt han har, det är bara att ge järnet och hoppas på det bästa 🙂
Skulle egentligen skriva om något helt annat men så blev det denna texten istället. Det är ofattbart att så pass många läser det jag skriver. Hoppas jag inspirerar någon till att testa sina gränser oavsett vad det gäller.
Måste avsluta med att skriva om min baby bitch till tränare. Sprang med Inez i vagnen och den har sett sina bättre dagar den vagnen. Men jag stannade och kissade. Då hör man tyrannen skrika ”pappa inte stanna,SPRING”. Sen tänkte jag lägga in 1 km snabbt men kontrollerat men hamnade i 3.20 fart. Då skriker den lilla baby bitchen. ”PAPPA, SPRING SNABBARE.DU LÅNGSAM”. Jo tack för den självförtroende boosten.
Det är bara att bryta ihop och komma igen. 🙂