Hade någon sagt för 4-5 år sedan att jag skulle vinna en löpartävling så hade jag skrattat högt. Samma sak hade förmodligen gällt för bara ett år sedan, men idag hände det. Jag ska inte säga att jag gillar löpning men har tagit upp kampen för att försöka bli en bättre löpare sista året. När man ser progression och framsteg så ger det motivation att försöka försätta med utvecklingen. Vet inte hur många gånger jag svurit åt löparskorna men ändå tagit dem på fötterna och gjort jobbet. Idag betalade sig det jobbet.

Jag ska inte säga att det var mördande konkurrens eller att jag sprang våldsamt snabbt men jag tävlade och vann. Banan i Skanör/Falsterbo är inte snabb, långt ifrån. Det är mycket svängar, en del grusvägar och partier med lite sand. 

Tanken innan start var att försöka hålla 3:30 fart fram till 13-15 km lite beroende på hur jag kände mig och sen försöka öka därifrån. Men ganska snabbt blev vi 3 löpare i täten och jag låg klistrad som nr 2. Tog inte en meter vind utan gled bara med. När jag kollade på klockan och vi varvade på ca 3:35 fart så blev jag lite frustrerad då det inte var tanken. Men så slog det mig att jag faktiskt var med i täten och det kändes bra. Den tanken hade aldrig figurerat i mitt huvud innan start. Så bestämde mig för att tävla istället för att ”springa snabbt”. Jag njöt av att ligga där bak och flyta med. Efter varvningen vid 11 km så kändes det fortfarande stabilt, så bestämde mig för att gå fram och öka den dalande farten vid 14-15 km. 

Så vid 14.5 så gick jag fram, givetvis på tok för snabbt för mitt eget bästa (3:15 fart ett tag på grusväg) men märkte att de andra fick släppa. Därifrån var det bara att dra på sig arbetskläderna och jobba. Kunde hålla 3:20-3:30 på raksträckorna på asfalten men tappade på grusvägen och nere vid grus/sandgången mot slutet. Men vad gjorde det när jag första gången någonsin tävlade i en löpartävling. De få tävlingar jag varit med på innan har bara handlat om hålla jämn hög fart, men detta var mycket roligare. Lite som en cykeltävling med undantaget att jag vann 🙂

Tog några lugna dagar efter Davos men därefter har träningen rullat på. Vättern har avverkats på ett fantastiskt vis (Kommer inlägg om den resan) och några riktigt bra träningspass har körts. Det kommer bli en tävling till innan vi stänger denna säsongen. Mer om det längre fram.

Denna dagen betyder otroligt mycket då vardagarna är allt annat än enkla att ta sig igenom pga av rådande omständigheter i cykelbranschen. Visst det var roligt att vinna men det var ännu roligare att se båda tjejerna ta på sig nummerlappar och springa sina 500m runt området. Lova vill springa fler lopp och Inez skrattade i 500m. Det är mer värt än en seger, även om den också var rolig 🙂

Eller ja, Lova frågade: Pappa, hur kunde du komma först, det har du aldrig gjort innan. Flickan var så chockad att jag fick samma fråga 5 gånger inom loppet av 15 min 🙂

Tack för den. 

Nu tar vi en öl, njuter av dagen och ser framemot stela ben imorgon.

Ciao