Tänkte först publicera mina tankar och funderingar kring en Ironman men det får bli imorgon, nu blir det något helt annat.

Det bästa med att helt sakna självinsikt och verklighetsuppfattning är att man får uppleva en otroligt massa roliga saker. Som tex göra comeback på sim DM efter 17 eller 18 års frånvaro. Fick frågan för ett tag sedan (innan jag bestämde mig för att köra Ironman på Mallorca) om jag kunde ställa upp och simma lite lagkapper på DM. När man saknar just självinsikt så svara man givetvis snabbt ja på den frågan och sen ställer man fråga till själv vad man just svarade JA till. Så från Ironman simning till 50 fj i en lagkapp.

Hur gick det då?

Jo jag satt mig i bilen kl 07:45 för att köra till Sjöbo för att simma 50fj. Dock var tanken från början och anledningen till att jag tackade ja att vi skulle simma 4x200fr också. Nu blev det tyvärr inte så utan det blev endast 50fj i en lagkapp. Jag försökte byta fjäril mot frisim och med ett bra argument enligt mig själv: Jag har inte simmat 50 fj på 18 år. 

Nu är det inte 18 år sedan jag simmade just 50fj utan x antal timmar sen. Det blev ingen succé, det gick inte snabbt och det var förmodligen inte snyggt heller. Men det var satans roligt att få tävla i simning igen. Dock ligger där betydligt mer i det hela än att jag vill tävla i simning. Kan jag ställa upp för en klubb samt yngre simmare som ställer upp för mig så gör jag givetvis det även om det inte går fort. Simningen har en speciell plats i mitt hjärta, så det kanske kan bli någon mer tävling i vinter men då i ett bättre skick.

Direkt efter målgång så kastade jag mig i bilen för att hinna till ishallen i Trelleborg för att se äldsta dottern åka konståkning. Så från en varm simhall till en kall ishall. 

Annars så blir där inte mycket seriös träning för tillfället och så kommer det att förbli ett tag framöver. Känner att både kropp, knopp och familj behöver lite återhämtning. Givetvis rör jag på mig men det blir inte någon strukturerad träning på iallafall 2 veckor.

Nu kallar soffan. För hur man än vänder och vrider på det så var det jobbigt så in i bomben att simma 50m 🙂

Läs imorgon igen då jag spräcker myten om att Ironman är så ärligt 🙂

Ciao

Jo, för er som undrar så klarade jag mig PRECIS ifrån den absoluta skamgräsen på en 50:a. 29:90. Som sagt inte snabbt eller snyggt men satans roligt.