Nu har det gått lite över en vecka sedan jag korsade mållinjen på Mallorca och kunde lägga en Ironman till handlingarna.
Där är ett par tankar som snurrat i huvudet sedan dess.
1, Är ironman rimligt?
Nej är mitt sponta svar. En halv ironman är enligt mig en betydligt roligare distans, då den är mer intensiv. Där händer betydligt mer än på en Ironman och återhämtningstid är betydligt kortare.
Men där är något med en Ironman som både lockar och kittlar en.
Men jag måste erkänna att jag inte riktigt kan sätta fingret på vad det är som lockar med det.
För inte är det de sista 10-15 km på löpningen iallafall. Bara att genomföra en Ironman är en bedrift i sig. Men om jag ska hitta en anledning till att köra en Ironman så tror jag att resan dit är en av faktorerna. Man gör något ut över det vanliga och utmanar sig själv både under loppet men även under träningen.
2, Energiplanen är enkel!
Ja det är den på pappret och när man planerar hur energiintaget ska fördelas. Jag vet precis hur mycket energi som ska in men att verkligen få till det under tävling är en helt annan femma. Det är fruktansvärt lätt att glömma att ta en gel eller så tappar man en flaska och vips är man efter i sitt energiintag. Dock är jag otroligt glad att man har så mycket rutin från cyklingen när det kommer till att få i sig energi under cyklingen. Där kan hända ganska mycket saker runt om kring en men en gel eller en flaska kan man alltid få tag på. Dock är det sämsta man kan göra att försöka ta ikapp sitt förlorade energiintag, oftast sätter det magen ur balans om för mycket energi kommer ner på en och samma gång.
2, Ligga på hjul!
Ironman är väldigt duktiga på att gå ut med att drafting är förbjudet och alla atleter skriver under på att det är en självklarhet. Detta gäller dock enbart fram till själva cyklingen. Därefter kan man se klungor skapas från de bästa proffsen till de som tar längst tid på sig.
Jag kan säga att jag låg långa stunder betydligt närmre framförvarande än de där 10 metrarna. Men det gjorde alla i den gruppen som jag var i så jag var varken bättre eller sämre än någon annan. Till mitt försvar så sitter det i ryggraden att man aldrig släpper ett hjul. 
Dock ska jag tillägga att tjejerna oftast är betydligt bättre på att följa dessa reglerna än oss killar. Men så är tjejer över lag lite bättre än oss killar också.
Men man ska ändå veta att det krävs lite tryck i pedalerna att följa med en grupp i de hastigheterna så där trots allt körs i. Där var ett kantvindsparti där det brände fint i benen.
Det ska nämnas att otroligt många triathleter är så våldsamt starka när det kommer till att köra hårda jämna watt. Vilket jag måste erkänna att jag saknar. Jag kör bättre med cyklister omkring mig än när jag måste ligga själv och hålla farten uppe. Många triathleter är precis tvärt om, de kör som bäst när de helt själv kan bestämma farten. Tur att jag så lätt kan anpassa mig då
Sedan målgång har jag hunnit en tripp ner till Slovenien men är tillbaka på svensk mark igen. Slovenien som tillhör en världsnation när det kommer till cykling. Vilket är våldsamt imponerande då där endast bor 2 miljoner där. Världens mest ödsliga flygplats hade de också.
Det kommer bli några veckor med lugnare träning innan nya planer tar form. Hur de planerna ser ut återstå att se.
Nu får jag sätta mig ner och jobba lite på allvar. Meningen var att jag skulle ut och cykla lite nu på förmiddagen, men regnet öser ner så det får bli en annan dag.
Ciao