Till skillnad från igår så var jag på hugget när klockan ringde 06:45 i morse. Det är trots allt något speciellt med att köra lite längre distans än vad man normalt sätt gör, framförallt på vintern. Får man bara i sig tillräckligt med energi och håller värmen så är det helt fantastiskt. Dock blev rundan en blöt och otroligt skitig historia då det låg en tät dimma under hela rundan. Men vi tar det från början.
Vi var 3 st som startade från Trelleborg och efter Slimmingebacken så mötte vi upp ett fantastiskt gäng som hängde på. Därefter rullade vi på bort till Simrishamn där dagens fikastopp var planerat. Givetvis hetsade jag på lite till skylten i Simrishamn men ingen verkade intresserad. Men orutinerad som jag är, så är en skylt inte tagen förrän man passerat den och superspurtaren, Jocke ”spurtaren” Nilsson vann skylten. Det är något jag kommer få bära med mig i resten av mitt liv. Framöver kommer ALDRIG sluta trampa innan skylten är passerad. Samma person skickade till mig igår att det var crossdäck som gällde idag. När vi möttes så hade han givetvis monterat på de finaste landsvägsdäcken han kunde hitta i sin verkstad. Med det sagt så ska man aldrig lita på en spurtare. I Simrishamn fick vi tyvärr lämna dagens kämpe som tog hjälp av tåget en bit. Resten av gänget trampade vidare längs kusten mot Ystad i motvinden. I Svarte lämnade vi gänget vi mötte efter slimmingebacken, därefter var vi bara 2 kvar som körde resten av biten till Trelleborg i tät dimma. Måste ge Per stor cred för en grym insats under dagen, hjälmen av Per. Men kör man på rätt cykelmärke så går allting lite lättare 🙂
Dagens fika gick inte av för hackor:
Det blev en helt fantastiskt dag som bjöd på lite av varje, men framförallt bjöd den på fantastiskt sällskap. Nu sitter man här på kvällen och stoppar allt man kan hitta i munnen för att dämpa hungern. 215 km med crossdäck tar trots allt ut sin rätt även om det känns oförskämt bra nu på kvällen.
Nu är det bara det jobbigaste kvar innan dessa 3 dagar med utmaningar är över. 7 km ALL OUT löpning är jobbigare än 215 km cykling alla dagar i veckan. Det känns som lungor och hjärta ska lämna kroppen, men som tur är varar den känslan inte så länge.
När mållinjen är passerad så kan vi göra oss redo för ett nytt och förhoppningsvis roligare år.
Nu väntar sängen så mina ben kan växla från cykling till löpning.
Ciao