Lovade att skriva en liten tillbakablick över året som har gått. Sagt och gjort så kommer den här:

Återigen så satte Covid-19 stop för årets 2 tävlingar, en halv IM på Azorerna samt min kära Swissman. När båda dessa tävlingarna blev inställda så försvann en hel del av motivationen. Kanske inte till att träna men för att köra riktigt målinriktad träning. Träning för mig är så mycket mer än bara just träning. Det är oas för att få tänka, andas och få ny energi till allt annat jag tar mig för. 

Hitta motivationen igen och hittade nya utmanande tävlingar. Lyckades även kliva lite utanför långdistansbubblan. Därav sprint SM i Linköping som var fruktansvärt roligt och det kommer säkerligen bli fler sprinttävlingar framöver. Då ska gubben försöka få på sig löparskorna något snabbare. Därefter åkte både jag och min kära cykel till ett kallt Schweiz för att köra en kuperad variant av en halv IM. Tävlingen blev en märklig historia där simningen blev inställde och ersattes mot löpning i sneakers. Cyklingen blev en kamp för att inte frysa ihjäl på berget med efterföljande löpning som handlade om att få upp värmen i kroppen. Tror aldrig har har frusit så mycket på en cykel som jag gjorde där och då. Det var minst sagt en upplevelse men kanske inte den upplevelsen jag åkte ner där för.

Några veckor innan Mallorca IM så valde jag att anmäla mig till just den tävlingen. Med vetskapen att träningen kanske inte hade varit helt optimal så ställde jag mig trots allt på startlinjen och OJ SÅ TRÖTT JAG BLEV. Simningen var okej men inte mer, cyklingen fungerade efter 60-70 km och löpningen flöt på otroligt bra till 22-23 km då släggan slog ner mig i asfalten. Helt otroligt att man kan bli så trött, men med uteblivna långpass löpning så var det kanske inte så konstigt. Samt att jag i efterhand tror att dos 2 av Corona vaccinet spelade mig ett litet spratt. Dock fick jag mersmak och en blodad tand efter mer 🙂 Åkte hem dagen efter målgång med smärtande ben och ett leende på läpparna.

 

Årets överraskning:

Ja segern i den kategorin måste trots allt halvmaran i Skanör erövra. Dock var inte segern höjdpunkten utan det var att få springa barnloppen med båda mina tjejer och se leendet på deras läppar (iallafall på inez läppar). Innan start hade jag inte en tanke på att vinna utan min plan var att hålla ett bra jämt tempo. När vi efter 3-4 km endast var 3 kvar och det kändes som om jag studsade på moln så släppte jag alla tankar om tider och började fokusera på segern. Med 6-7 km kvar så satte jag in dödsstöten och höll hela vägen in i mål. Lova hade sagt till Kajsa att pappa kommer springandes själv och Kajsa trodde inte en sekund på henne. Men vips så kom jag springandes själv och Kajsa fick äta upp sina ord 🙂 

Tänk att man kan börja vinna löpartävlingar som 35 åring. Är nu uppe i 4 olika sporter där jag lyckats vinna sanktionerade tävlingar i. Det är jag trots allt stolt över, ska man kunna uppnå SM start i 4 sporter också innan man lägger av? 🙂

Andra träningsrelaterade saker som gav 2021 guldkant:

Att få ha förmånen att jobba som tränare är helt fantastiskt. Under året har jag fått se adepter flytta gränser och uppnå sina mål. Även om det är otroligt roligt att jobba med alla så slår mitt hjärta ett extra slag när någon av de ungdomar jag tränar når framgång. Ett annat minne som jag kommer bära med mig är när jag tillsammans med kollegan Marcus på Guided Heroes körde runt Vättern med vår grupp. Hela resan var helt fantastik, från planering, till läger och sen till själv utförandet.

 

 

 

Att få uppleva mitt kära Italien igen med en god vän och tillika adept får mig att le när jag tänker tillbaka på den resan.

Imorgon forsätter inlägget med lite mer arbetsrelaterad och lite mer privat saker som skedde under 2021. Givetvis med temat, Det blir alltid bättre. Sen kanske jag får skriva ett inlägg om mina tankar inför 2022. 

Nu får det blir sängen, är smått trött så här på kvällen. Körde nämligen med Linus i förmiddags och regnet öste ner under hela resan. Som om inte det vore förnedring nog så slog han mig i sista spruten också. Men skyller på crossdäcken, den lilla jäkeln körde på sin vanliga landsvägscykel. Men lovar få min revansch……. Eller inte? 🙂

Ciao