Ja då sitter man här på Azorerna igen och lite av samma känsla som infinner sig när jag kommer till Italien infinner sig konstigt nog när jag kom hit. Här råder ett otroligt lugn, omgivningen är fantastisk och lokalbefolkningen väldigt trevliga. Det skapar en skönt lugn men samtidigt ett skönt fokus på vad som väntar.
Dock har det regnat här hela dagen, så passade på att simma i ett upprört hav för att dämpa rastlösheten. Fick simma långt in då havet var allt annat än lugnt. Det gick riktigt höga vågor och bitvis åkte man nästan mer bakåt än man tog sig framåt. Håller tummarna för att det blir betydligt bättre väder imorgon.
Ska inte sticka under stolen med att det är en mindre tävling men med ett bra startfält. Arrangören står för det mesta och där är en acceptabel summa pengar i prispotten. Detta gör att bra triathleter kommer över och kör. Att det är en ”mindre” tävling gör att det blir en väldigt familjär stämning samtidigt som alla verkligen vill tävla. Det bjuds på pasta party kvällen innan tävlingen och alla bor mer eller mindre på samma 2-3 hotell. För mig är detta optimala tävlingar att köra. Jag kan förhoppningsvis få med mig ett bra resultat, tjäna lite pengar och få en fantastisk upplevelse. Visst är det otroligt roligt att få starta i pro klassen på en Ironman tävling men tävlingar likt denna erbjuder så mycket mer.
Hur går då tankarna kring själv tävlingen?
Jo till alla jag tränar så pratar jag om att lägga upp tävlingar på ett bra sätt och att följa planen vi tillsammans har lagt. När det kommer till mig själv så går min inre dialog lite annorlunda. Enkelt sagt låter det så här: KÖR FÖR FAN 🙂
Men riktigt så illa är det inte och ska försöka förklara hur jag tänker.
Förhoppningsvis är jag med täten på simningen och med den ut på cyklingen. Här ser jag ingen anledning till att släppa för att köra mitt lopp. Jag är nämligen värdelös på att hålla mitt egna tempo och pressa mig själv när det kommer till tempocykling. Har jag däremot någon runt mig eller 10m framför så kommer cyklisten i mig fram. Det kostar det lite extra energi men glädjen övervinner detta och jag får på detta vis ett bättre utgångsläge för resten av tävlingen. Är man med där framme när det kommer till löpningen så kan allt hända. För det är lite samma sak med löpningen, Jag gör en bättre löpning om jag har någon att följa/tävla med. Sen kanske det inte håller hela vägen men det kanske det inte hade gjort även om jag släppt direkt.
Så hellre tävla om pallplatserna så länge det går än att få ett ”bra” lopp som räcker till en topp 10 placering.
Sen att man väljer att satsa på 90km/180km tempo när man är värdelös på det är en helt annan diskussion som jag kan ventilera någon annan gång.
Så nu håller jag bara tummarna för formen är tillräckligt bra för att ta emot allt plågeri som den kommer att utsättas för. Dock är min största utmaning att få i min den energin jag behöver. Jag måste verkligen tänka på att äta/dricka hela tiden och har även kört flertalet pass med energi där hemma. Allt för att bli bättre på detta. Att få i sig rätt mängd energi är det fjärde momentet i triathlon.
Jo, jag passade på att klippa mig idag också. Hade INGEN aning om vad det skulle kosta. Men skämdes nästa när jag lämnade fram de 10€ hon bad om efter en bra klippning. Över lag så är det väldigt billigt här borta.
Nu får vi leta upp någon som vill servera mig en kopp kaffe för 0,70€ och efter det hoppas jag att det slutar regna så jag kan komma ut på cykeln.
Ciao