Har återhämtat hyfsat från helgens bravader och min kära tå börjar också att må bättre. Har varit lite väl pigg både psykiskt och fysiskt efter helgen. Men igår slog tröttheten till på alla plan, så det blev till att revidera träningsplanen. Så istället för hårdare träning så blev det 2 h lugn cykling med ett kaffestopp.
När man närmar sig sig tävling så är det viktigt att lyssna på kroppen. Det är så himla lätt att göra lite för mycket när man börjar komma i form. Det blir lite tävlings specifika träningspass som sliter, så hellre att man köra lite lugnare och kortare mellan dessa pass så man verkligen återhämtar sig. Det gäller att hitta ett bra flow de sista veckorna innan en större tävling.
Planerar inför Schweiz och inser att om 2 veckor och 4 h så ska jag stiga upp för att köra tävlingen jag sett framemot under 2 1/2 års tid. Det är en häftig och grym känsla. Trodde jag skulle vara mer nervös och spänd men är avslappad inför uppgiften. Det kommer att bli en grym dag på alla vis, ja förutom de sista 8-9 km på löpningen. Då kommer väl varje muskel i kroppen skrika att jag ska stanna, men som tur är bestämmer inte musklerna utan mitt huvud. 🙂
Skriver jag kaxigt nu, sen ligger jag där med kramp och musklerna visade återigen vem som bestämmer.
När jag började denna satsningen så var jag säker på att jag skulle ha cyklingen som min starka gren. Nu efter ett par år så har det visat sig att jag hade fel och att det är simningen som är min starka gren. Passionen för simningen har åter väckts till liv och ser framemot att hoppa i vattnet varje gång tillfälle ges. Dock är jag lite överraskad hur pass snabbt jag simmar med den lilla simträningen jag bedriver.
Bjuder på banprofilen ytterligare en gång, den tåls att se en gång till:
Ciao