Det blev ett bra mini läger där jag fick gör det jag tycker är väldigt roligt, nämligen att plåga andra och få dom att tro på sig själv. Det går att pressa sig lite till när man tror det är tomt i tanken.
Vi körde ett bra intervallpass på cykeln och direkt efter hoppade vi i löparskorna för att springa 2x2km i tävlingsfart. Dock började Hein´s ben krampa lite efter första intervallen, så jag delade upp sista på 2×1 km med 1 min vila. Även om det var otroligt hårt för honom så gick det och det trodde han inte efter de första 2 km. Det är det där med att flytta gränserna och göra det på ett bra sätt.
Därefter var det lite vila och sen gick vi ner för att avsluta dagen med en fantastiskt simning i riktigt varmt vatten. Helt magiskt var det och givetvis tog vi inte lättaste vägen ner i vattnet. Vi jobbar inte med lätta vägar tydligen. 🙂
Nu kommer vi till helgens miss av mig 🙂 Jag vet att Hein kan ta det och jag ler lite när jag tänker på det. Vi körde ett distanspass på ca 3 h på söndagen och passerade ett fik som jag stannat på tidigare. (ja kan känner till många fik i Sverige) Frågade Hein om han ville ha en kaffe och cola, det ville han givetvis. Vi satt och hade det hur trevligt som helst när jag slår handen i bordet och säger att det är ganska att cykla vidare. Jag tar telefonen och går till cykeln utan att tänka mig för. När jag kommer till cykeln så kommer jag på att jag har ”glömt” Hein vid bordet. 🙂 Går tillbaka, hämtar honom och säger något roligt som vi båda skrattar åt. När vi är på nya platser brukar han hålla mig vid armbågen för att få lite hjälp med guidning. Så det var den lilla detaljen jag glömde.
Det är dessa situationerna som gör denna resan så fantastisk och att vi båda kan skratta åt det direkt efteråt. Även om jag givetvis får lite dåligt samvete att inte tänker ett steg extra. MEN vad gör det när det skapar roliga situationer.
Själv så börjar min formkurva vända uppåt och det känns lätt att träna igen. Jag finner en enorm glädje i träningen och är imponerad över hur denna gamla kroppen svarar på träningen. Det jag siktar in mig lite på nu är att försöka försvara min seger på EKO halvmaraton nere i Falsterbo. Är inte i samma löparform som i fjol men får göra ett seriöst försök så tjejerna här hemma bli glada.
Nej vad säger vi, en kaffe på detta.
Ciao